Läste i en tidning att hundar kan vara stressade och Zeke har alla nämnda symtom: Gör utfall och skäller mot folk/hundar vi möter ute, drar extremt i kopplet, klarar inte av att vara ensam hemma…
Så fort han märker att man ska gå börjar han “hyperventilera”. Detta gör han även ca 1 timme efter att man kommit hem eller så fort man klipper klorna, får besök av någon främmande person. Han skakar som ett asplöv och flåsar. Och ofta kryper han ihop och gömmer sig under sängen i flera timmar, precis som att han vore livrädd (exempelvis när vi har borstat honom, har besök…)!
Detta känns riktigt jobbigt. Zeke bor hos mig och min mamma, som har utmärkt hand om honom. Det är ett lugnt hem, men som han uppför sig skulle folk kunna tro att vi misshandlar honom! Han är mammas och min lilla kelgris men han mår nästan bara bra när vi är ensamma med honom.
Vad ska vi göra för att få honom att bli starkare, psykiskt? Vi älskar Zeke och vill bara att han ska må bra.
Separationsångesten dämpas genom att träna honom att vara ensam, att inte svara på hans överdrivna hälsande och att minska signalerna om att ni skall gå. Rädsla för besökande minskas genom att få Zeke att uppleva positiva saker vid besök – godbitar, leksaker och annat trevligt.
Detsamma gäller i kontakten med andra hundar; positiv förväntan är viktigt. Jag tycker ni ska ta hjälp av någon kunnig hundtränare eller hundpsykolog där ni kan få tips om träning och som kan följa upp era resultat.
Om träningen inte ger önskad effekt, eller om Zekes ångest är för stark, kan veterinär sätta in ångestdämpande läkemedel som underlättar träningen. Många unga hanhundar blir också lugnare och lättare att träna om de kastreras.
