Oftast avses den form som drabbar unga hundar och som har sin grund i en felutveckling av olika vävnader i njurarna. När hunden fortfarande bara är ett litet foster anläggs alla de filter och gångsystem som skall utgöra den färdiga njuren. Tillväxten och mognaden sker sedan både hos fostret och den mycket unga valpen.
Här går något fel. Filter och gångsystem utvecklas inte som de skall. Resultatet blir en njure som fungerar dåligt och inte alls har den kapacitet som behövs för att rensa ut alla slaggprodukter ur kroppen.
PNP kan drabba många olika raser, sjukdomen är beskriven på ett 80-tal hundraser bara i Sverige. Inom vissa raser har man bara hittat enstaka fall, det är då omöjligt att uttala sig om varför PNP utvecklats på denna hund. Kanske har någon infektion eller annan störning i moderlivet eller direkt efter födseln påverkat njurcellernas mognad. Hos andra raser hittar man flera fall, bland hundar som är nära släkt med varandra.
Man har på så sätt kunnat visa att PNP ibland beror på en familjär, genetisk defekt. Genom att utesluta djur som kan vara anlagsbärare för PNP kan antalet drabbade hundar i dessa raser minska. Svenska Kennelklubben har bekämpningsprogram för ett antal olika raser avseende PNP.
Det är viktigt att den vars hund drabbas av PNP diskuterar med sin veterinär (och med sin rasklubb om det är en renrasig vovve) så att inte eventuella ärftliga anlag för sjukdomen sprids vidare.
Symtomen vid PNP är ökat drickande, ökad urinmängd, avmagring och trötthet. Sjukdomen går inte att bota men förloppet kan vara olika, en del går snabbt i njursvikt medan andra klarar sig många år.
