När Ludde är ensam raserar han hela lägenheten!

Jag har fått ett problem med min Ludde, som är en glad tvåårig blandraspojke. Han är hur snäll och fin som helst när vi är hemma, men när vi är och jobbar kan han rasera hela lägenheten. När vi kommer hem så skäms han, men veckan därpå kan det vara dags igen. Nu har vi även fått klagomål från grannarna på att han ylar och skäller. Vi rastar honom nästan en timme på morgonen så att han skall vara riktigt trött, han får massor av leksaker och gömt godis. Vi har provat att hyra ett halsband som sprutade ut någon citronspray men det hjälpte inte så mycket. Vad ska vi göra? Har du några bra råd?

Det här är ett bekymmer som ni inte är ensamma om. Separationsångest är ett av de vanligaste psykiska besvären som hundar kan drabbas av. Det är bäst om problemet kan lösas med hjälp av beteendeterapi så snart det uppstår. Hunden ska tränas att vara ensam, även när man själv är hemma. Det kan innebära att den inte tillåts följa efter överallt i lägenheten eller huset. Man skall även avdramatisera situationen när hunden lämnas ensam. Ludde är säkert en klok hund som snabbt förstod att leksaker och gömt godis betyder att han snart blir lämnad! Så blev effekten den motsatta. Undvik hellre direkt kontakt den sista stunden innan du går Även när du kommer tillbaka bör du undvika att stimulera överdrivna hoppanden och hälsningsceremonier.

Antingen läser du på i böcker eller på nätet om denna typ av beteendeterapi, eller så tar du hjälp av en kunnig hundtränare eller hundpsykolog. Känner du ingen tränare som är specialiserad på problembeteenden, så be om rekommendationer av hundvänner, på hundklubben eller av din veterinär.

Ett relativt nytt hjälpmedel som alla med separationsångestbesvär skall prova är feromoner. DAP är hundens lugnande fenomon (dofthormon) som finns syntetiserat och som utsöndras via en liten boll som kopplas in i ett eluttag. Kan köpas via veterinärer och djursjukhus. Citronspayen har inget med feromoner att göra. Citronspray är ett sätt att få hunden att uppleva obehag av själva skällandet. För Luddes del är ångesten huvudproblemet, att då öka obehaget är inte bra.

Ibland är inte träning och DAP tillräckligt. Hunden kanske har en ovanligt svår ångest eller så har ägaren väntat och hoppats för länge. Besvären har blivit ohållbara. Separationsångest kan vara en dödlig sjukdom. Det finns idag ångestdämpande psykofarmaka inregistrerade för hundar med svår separationsångest. Medicinen drogar inte ned hunden utan dämpar den onaturliga ångesten. Den skall förskrivas av veterinär som är insatt i beteendeproblem. Precis som hos oss människor är psykofarmaka bara en hjälp att få hjärnan att komma i balans igen. Medicinerna får aldrig ersätta beteendeträningen utan skall ge möjlighet för hunden att lära sig att kunna vara ensam och lugn, utan ångest och oro.

Rådet till dig beror på hur allvarlig situationen är. Skaffa DAP-feromoner och sök hjälp med träningen. Känns läget mer akut, ta kontakt med en veterinär som är kunnig på problembeteenden.