Innan Laura började bygga sitt hus på hjul hade hon rest världen runt och bott i en kappsäck under långa perioder, men drömmen om en fast bas hade börjat spira.
Läs även: De bor högst upp i ett vattentorn: ”Vyn är helt magisk”
– Jag gick på en folkhögskola i Norge som hade en specifik ”tiny house”-bygglinje, och där fick jag verkligen upp ögonen för att alla kan lära sig att bygga. När jag designade huset hade jag gått bygglinjen i ett halvår, så jag visste lite om att bygga, men inte tillräckligt för att välja de kloka och enkla lösningarna, säger Laura.
Hon drömde stort och ville inte kompromissa, så huset har därför både takterrass, takfönster och skorsten.
Återvunnet trä fullt av spik
Hon minns tydligt hur yrkesfolk tittade skeptiskt på henne när hon berättade om idéerna. Och i efterhand förstår hon dem egentligen ganska bra, men kanske var det just detta motstånd som behövdes.
– Om någon säger till mig att saker inte är möjliga, får jag lust att visa dem att jag kan vad jag vill, säger hon.
Läs även: Från ödehus till Sveriges mysigaste hem: ”Vi har kört landet runt för att hitta rätt material”
Det slutgiltiga beslutet om huset fattades faktiskt när hon kom förbi en soptipp. Hon skulle egentligen bara slänga lite skräp, men så kom en man med fyra fina spröjsade fönster. Laura frågade om hon fick ta dem, det fick hon, och då var processen igång. Hon visste redan precis hur fönstren skulle placeras.
– Det roligaste har varit att se huset långsamt växa fram. Jag hade så många bilder i huvudet av hur det skulle bli och nu står det där! Jag glömmer ibland, nu när jag bor i det, att jag har faktiskt byggt det, ler hon.
Hållbart byggande
Laura hade bestämt sig för att hon ville använda så många återvunna material som möjligt, men det var också en nödvändighet eftersom hon inte hade en särskilt stor budget.
– De två sakerna går lyckligtvis ofta hand i hand, men det är tidskrävande. Jag var ute på soptippen många gånger och tog rätt på trä till regelverk, paneler och interiör. Allt var fullt av spik. Jag tror jag har dragit ut över 1000 spikar ur gammalt trä för att det skulle kunna användas igen, berättar hon.
Läs även: Familjen Green flyttade in i bokbuss: ”Villalivet är inget vi saknar”
Lauras folkhögskolevistelse har inte bara lärt henne att bygga, utan i hög grad lärt henne mycket om hållbarhet.
– Vår konsumtionskultur idag präglas av att vi inte har någon känsla för vad som finns runt omkring oss. Om vi alla hade bara lite respekt och förståelse för den tid och energi som ligger bakom en produkt – från råvara till färdig – tror jag att vi skulle värdesätta materiella ting mer och minska vår konsumtion, säger Laura.
Läs även: Johanna, 50, lever off grid i skogen: ”Mitt mål är att bli så självförsörjande som möjligt”
Färre ägodelar
Hållbarhet var därför med i alla överväganden om bygget. Alla fönster och dörrar är köpta begagnade. Huset är byggt i trä från lokala skogsägare, och regelverket är byggt av trä som hon själv har varit med och fällt. Även när det gäller valet av isolering och andra byggmaterial har hon försökt att köpa produkter med så lågt energifotavtryck som möjligt, och som är komposterbara den dag huset har tjänat ut. Och så kan man säga att hela drömmen om att bo smått i sig själv också är en hållbar dröm.
– Jag har bara plats att äga det jag får plats med på mina 15 kvadratmeter. Och det är faktiskt inte så mycket, avslutar Laura.
