• Få hemmetsjournal.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!

  • Hjälpstickan ger värmande gåvor till dem som fryser mest i vinter

    – Det är ju alldeles nytt, är de verkligen till mig, frågar många hemlösa som får värmande vantar och strumpor från Ulrica Loebs projekt Hjälpstickan. Och visst är det till så! Det är dessutom hemstickat. Nu inleder Hemmets Journal och Libris förlag ett samarbete med Hjälpstickan.

    Bild 1290419

    Ulrica Loeb är eldsjälen bakom Hjälpstickan som Hemmets Journal nu inleder samarbete med.

     

    Man skulle kunna säga att Ulrica Loebs projekt Hjälpstickan för tankarna till vad som brukar kallas för den gamla goda tiden.

     

    – Ja, det ligger nog något i det där, ler Ulrica. Jag tror att människor alltid velat hjälpa de som har det lite kämpigt, men idag handlar det ofta om att sätta in en summa pengar på ett konto. Förr i världen när de flesta hade sämre ekonomiska möjligheter lade man istället tid och engagemang på att hjälpa – och det är till stor del vad Hjälpstickan handlar om.

     

    Ja, det är verkligen ett lite annorlunda och mycket angeläget projekt som Hemmets Journal nu inleder ett samarbete med i förhoppningen att många stickande läsare ska vilja vara med. Vi har mycket gott hopp för förra årets samarbete med Erikshjälpen i vårt projekt Sticka och skicka blev inget annat än en dundersuccé. Då gick hjälpen, i form av babyplagg, utomlands. Nu handlar det om nöd på närmare håll, i Sverige för den finns här också.

     

    De stickade plaggen går främst till hemlösa män.

     

    – De allra flesta hemlösa är ju män och det vi först och främst behöver är strumpor och vantar till män, säger Ulrica.

     

    Det finns förstås också hemlösa kvinnor och Hjälpstickan har också kontakt med en kvinnojour dit kvinnor tagit sin tillflykt för att rädda sig själva och sina barn efter att ha utsatts för våld i familjen.

     

    – Men det är ju alldeles nytt, kan en hemlös person säga när man överlämnar något, säger Ulrica. Är det verkligen till mig?

     

    – Det är klart att det känns roligt att kunna berätta att jodå, halsduken, strumporna, mössan eller tröjan är just till dem!

     

    Känner mottagarna också att det är något alldeles speciellt att ta emot något som det ligger många timmars kärleksfullt arbete bakom?

     

    – Ja, absolut, säger Ulrica. Både män och kvinnor. Fast är det någon som står alldeles extra länge och stryker med handen över en vacker sjal eller halsduk och beundrar arbetet bakom, då är det förstås oftast en kvinna.

     

    – Den vinter som nu närmar sig är en svår tid för alla hemlösa, säger Ulrica Loeb. Jag minns hur förvånad och chockad jag blev när jag hörde en hemlös man, utan att beklaga sig, konstatera att strumpor, det har man ju aldrig.

     

    – Och han var inte ensam! Men att vara barfota i skorna i kylan, det ger förstörda fötter.

     

    Bild 1290420Det är inte utan att man blir imponerad när man hör om Ulricas initiativ – som hon själv förstås inte tycker är så märkvärdigt. Det började med att hon 2005 fick höra att de organisationer som hjälper hemlösa med insamlade kläder ofta har ett problem, nämligen att de är i fel säsong. Vintertid passar många på att rensa ut sommarkläderna och de är det ju inte mycket glädje med när det är minusgrader ute.

     

    – Eftersom jag själv är sticktokig så föddes tanken att värmande stickade plagg skulle kunna passa bra för dem som inte har något eget hem att värma sig i. Vi som stickar har ju en tendens att överproducera, för det finns ju en gräns för hur mycket stickat man kan klä sig själv och familjen i.

     

    Ulrica tog kontakt med Stadsmissionen. Fanns det möjligen ett intresse?

     

    Det fanns det – i högsta grad och genom en blogg på nätet startade hon Hjälpstickan. Responsen blev stor.

     

    – Mycket större än jag räknat med, det första året fick vi in omkring 1000 bidrag, säger Ulrica.

     

    – Men Hjälpstickan ska väl inte bara finnas i Stockholm, tyckte flera och erbjöd sig att öppna filialer på andra fåll i landet!

     

    Nu finns det 14 ställen från Malmö och Österlen i söder till Boden i norr där man kan lämna plagg – eller garn. Man får numera in mellan 3000 och 4000 plagg om året.

     

    Man kan också stödja verksamheten genom att gå med i Hjälpstickans vänner eller att skänka garn om man inte kan eller vill sticka.

     

    – Och allt garn går åt, säger Ulrica. När de som är passionerat intresserade av stickning kommer igång, då går de inte att stoppa i första taget. Vi har också haft fasta sponsorer av garn, men har tyvärr ingen för tillfället. Finns det några så är de mer än välkomna!

     

    Och hur mycket stickar du själv?

     

    – Mycket, varenda dag, säger Ulrica. Till Hjälpstickan, förstås men också koftor och sjalar till mig själv och familjen. Jag har ju två barn på 11 och 9 år, båda med mycket bestämda uppfattningar om vad de vill ha.

     

    – Min man är uppriktigt sagt lite motsträvig när det gäller hemstickat. Han föredrar en sportig, vattentålig fritidsjacka framför en hemstickad tröja.

     

    – Men sedan jag startade Hjälpstickan har jag insett att det finns så många andra, okända att sticka till. Och jag kan lova alla de som vill vara med att vartenda plagg kommer till glädje, särskilt nu när vi går mot kyla och vinter!

  • Få hemmetsjournal.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!