“Sakerna hamnar inte bara i någon byrålåda”

Precis som fallet var med höstens Sticka och skicka-projekt är engagemanget stort bland landets handarbetare. Ett kompisgäng i Norrköping är några som stickar för fulla muggar till fattiga barn i Rumänien. Vi passade på att ställa ett par frågor till Veronica Vestin, som är en av deltagarna.

Hur kom det sig att ni började sticka till det här projektet?

– Vi är några vänner som träffas varannan tisdag för att handarbeta. I början blev det mest att vi lagade kläder, eller virkade och stickade till oss själva.  Jag snubblade över Sticka och skicka i november 2012 när jag letade efter mönster. Vi började virka mormorsrutor att göra filtar av och fick även rutor från några bloggläsare. Storleken på rutorna vi fick in skiftade rätt mycket så vi hann tyvärr inte göra klart filtarna innan deadline, så de skickar vi till Rumänien nu i stället. När vi är färdiga med sakerna till Rumänien tänker vi ge oss på att virka bläckfiskar till för tidigt födda barn.

 

Vad och hur mycket stickar ni?

– Det blir mest mössor, sockor och någon vante vi stickar den här gången. Eventuellt hinner någon kofta bli klar. Sedan blir det lite byxor och mössor som vi sytt av tyg som skulle kastas på skolan där jag jobbar. I dagsläget har vi fem stickade mössor, tre par sockor, tre virkade filtar, nio tvättlappar, fyra sydda mössor och fem par sydda byxor färdiga.

 

Vad är det som är roligast med den här typen av handarbete?

– Roligast är att veta att det vi gör kommer till människor som behöver det vi gör. Sakerna kommer inte hamna i någon byrålåda någonstans utan de kommer verkligen göra nytta.

 

Något att tillägga?

– I tider när samhällsklimatet blir allt hårdare är det glädjande att se att det finns så många fina engagerade människor som vill bidra med det man kan.

 

Här kan du följa deras utveckling.

Scroll to Top