Jag närmar mig 60 och min pojkvän är lite yngre än jag. Vi har känt varandra i snart fem år men bor inte tillsammans – ännu.
Problemet är att han har mycket kort stubin och han blir väldigt snabbt upprörd och arg. Så har det alltid varit. I oktober var vi på en middag på hans arbete och då blev han så arg på en gäst att han gav honom ett par lusingar. Min pojkvän menade att han blev provocerad.
Han dricker inte men redan i början av vår relation berättade han att han suttit i fängelse för våldsbrott.
Vi kan inte stå i kö i en affär eller i en trafikkö utan att han ser rött. Han klarar inte av att vänta. Om han är hungrig eller törstig måste det problemet lösas på sekunden. Det är alltid NU som gäller.
Han tycker att hans kollegor är dumma i huvudet och hans nya chef är en hönshjärna som han saknar all respekt för. Jag är rädd för att han kommer att få sparken.
Julafton firade vi hemma hos honom tillsammans med hans yngsta dotter (han har ingen kontakt med sina äldre barn). Han uppförde sig förfärligt, gapade och skrek och satte sig slutligen ensam framför tv:n. För dotterns skull höll jag god min och vi tog oss genom middagen. Efter två timmar gick jag dock och tog dottern med mig.
Han har många goda sidor men hans dåliga humör har fått mig att börja fundera över om det är så klokt att bli sambor, som vi har talat om. Vad tycker du att jag ska göra? Jag kan snart inte tänka klart längre och behöver ett råd.
Anna
Relationsexpert Vibeke Dorph svarar: Sådana människor ska man komma bort från
Det låter nästan osannolikt att din pojkvän har fått lov att bete sig på detta sätt i så många år utan att någon har satt ner foten.
Kanske är det så att de som hade kunnat sätta stopp för hans beteende sedan länge är borta ur hans liv, det vill säga hans äldre barn. Kanske är det dock så att det är han som brutit kontakten med dem för att slippa konfrontation med sina demoner.
Du berättar inte om din pojkvän är medveten om att han har problem med humöret, att han så lätt brusar upp och blir aggressiv. Den självinsikten är nämligen avgörande för om han ska kunna förändra sig så att ni kan få en framtid tillsammans.
Det som karaktäriserar människor med personlighetsstörningar är nämligen inte störningen i sig – i det här fallet bristande impulskontroll – utan viljan och förmågan att inse att det är man själv och inte omgivningen som har problem.
Om han inte kan eller vill inse det kommer ingenting att förändras. Han kommer att fortsätta att angripa sin omgivning i tid och otid. Men om han erkänner sina brister kan han få hjälp att hantera dem, till exempel med kognitiv beteendeterapi (KBT) eller annan behandling som en läkare kan remittera till.
Det bästa du kan göra nu är att ha ett allvarligt samtal med honom. Ta upp några av de situationer då han tappat kontrollen. Det får honom förhoppningsvis att inse att det inte är normalt. Var dock noga med att bara ta upp situationer som du själv varit vittne till.
Var inte anklagande, förklara bara i lugn ton att det till syvende och sist handlar om att han ska må bra med sig själv. Vill han inte lyssna på det örat och blir aggressiv, tycker jag att du ska lämna förhållandet.
Om han uppför sig så illa utan att ta ansvar för sitt beteende, liknar det psykopati. Och sådana människor ska man se till att komma bort från så snabbt som möjligt.
Vibeke
Skriv till Vibeke
Behöver du någon att vända dig till med dina problem? Skriv till Vibeke Dorph om vänskap, kärleksrelationer eller familjkonflikter du vill reda ut.
Klicka HÄR för att skicka din fråga till Vibeke
Du kan även skicka brev till: Fråga Vibeke, Hemmets Journal, 205 07 Malmö
Eller maila till hj.experter@egmont.se
Skriv “Fråga Vibeke” i ämnesraden.
Alla frågor hanteras med sekretess.
Vibeke Dorph är intresserad av människor, relationer och varför vi hamnar i konflikt med varandra. Hon brinner för att kunna hjälpa oss att själva hantera jobbiga situationer. Läs mer om Vibeke här.
