Vi har en liten blandhund, papillon/cavalier king charles, som är 7 år. Han har alltid varit pigg, glad och vänlig mot andra hundar och det har aldrig varit några problem. När vi gick vår vanliga promenad en dag i somras så mötte vi folk. Jag ropade in honom och som vanligt kom han och satte sig bredvid mig. Jag satte på kopplet och han började dra förskräckligt hemåt. Sedan dess vägrar han gå utanför tomten. Jag har försökt med allt – kastat godis framför oss, tagit bilen … Att ta bilen är okej, och då kan jag få ut honom om vi åker bort en bit. Men så plötsligt kommer han på att han ska hem och han är rädd, panikslagen, hjärtat hamrar och han drar hemåt. Jättetråkigt att inte längre ha en promenadkompis.
Anne
Hundvetaren Hasse Norling svarar:
Du måste försöka identifiera vad som skrämt honom, vilket kan vara nästan vad som helst. Börja med att ta honom till platsen där det hände och var uppmärksam på var han tittar och om han riktar öronen åt något särskilt håll. Kolla i omgivningen om du hittar något som kan ha skrämt honom. Om du hittar något försöker du locka fram hunden till det med hjälp av positiv röst, godis och kanske någon leksak. Det handlar om att få hunden att avreagera på rädslan. Fortsätt att besöka platsen och jobba med att göra den positiv. Du kan också träna in något lydnadsmoment, som ska sitta bergsäkert, till exempel “sitt” som du kan använda som avledning när han börjar visa tecken på rädsla. Obs! Det är viktigt att kommandot “sitt” i alla lägen utlöser beteendet att sitta. Du kan sedan bygga på och ha flera lydnadsmoment på lager att ta till när du behöver avleda.
