Min sambo har en dotter som nu är 15 år. Jag har själv två tonårsdöttrar och vet hur svåra de kan vara i den åldern. Det är ofta höga röster och protester, starka viljor som kolliderar, till och med lögner och elakheter. Men vi blir alltid vänner till slut och vi visar också att vi tycker om varandra. Jag minns också hur jag själv var, det kan inte varit lätt för mina föräldrar. Sambons dotter är inte svårare än mina men han orkar inte med henne, säger han. Jag tror han är besviken för de hade ett gott förhållande när han och hans exfru bodde ihop men då var hon trots allt väldigt liten (4 år). Som det är nu bor hon med oss varannan vecka och hon funkar bra ihop med mina två. Men far och dotter bråkar oavbrutet och nu säger han att hon får bo hemma hos sin mamma tills hon lär sig att uppföra sig. Han bryr sig inte om att mina döttrar bråkar, trots att han hör hur de kan vara också. Det är märkligt att han inte kan vara lika tolerant mot sin egen dotter. Jag ser bara en olycklig flicka som saknar närheten till sin pappa. Vi två har inga problem att prata med varandra och hon säger att det är svårt även för att hennes mamma är så negativt inställd till pappan. Jag har beställt tid hos en familjeterapeut men han vill inte följa med. Kan jag tvinga honom?
Rakel
Relationsexperten Ingemar Gens svarar:
Som du själv säger kan tonårstiden vara en väldigt påfrestande tid för föräldrar, men det är trots allt en kort tid av uppväxten. Skilsmässor är oftast en tung tid för familjen i uppbrott och, precis som du beskriver, blir det för många hårda ord mellan de skilda som barnen skulle ha sluppit höra. Det måste vara tungt att från den ena föräldern få höra hur trist den andre är. Flickor förväntas lyda och därför blir minsta ifrågasättande en stor sak, medan pojkar däremot har mycket friare tyglar. Ja, de förväntas till och med ha starka obändiga viljor, ett karaktärsdrag som inte sällan blir till deras fördel. Samma agerande från flickor är något som uppmärksammas negativt, precis som hos er, och ses som bråkigt och problematiskt. Flickor är också, i de flesta fall, hårt knutna till mamma, och förväntas vara solidariska med henne. Kanske lider din sambo av att hans ex ord väger tyngre i de flesta frågor? Men ett barn behöver sin pappa precis lika mycket som sin mamma och kanske har din sambo inte riktigt insett det? Man kan inte förändra andra, bara sig själv är en sorts sanning som i ert fall gäller i allra högsta grad. Du kan aldrig få far och dotter att bli sams, det kan bara de. Men du kan finnas där för att stötta och lindra. Du kan inte tvinga honom till familjerådgivningen eller någonting annat heller för den delen. Så till slut, det du kan göra är att berätta för din sambo hur mycket hans dotter älskar och behöver honom, hur hon än beter sig och vad än mamman påstår. Säg att det bästa för både henne och honom är att hon blir kvar hos er varannan vecka som det är bestämt. Stötta honom också så mycket som du bara förmår under denna jobbiga tid, så att han har kvar en nära relation med sin dotter – för hans och för hennes skull. Han är trots allt hennes pappa, ett livslångt ansvar, och de här jobbiga åren är snart över.
