Jag är en nypensionerad man som är så plågsamt ensam. Jag har alltid varit det, men när jag gick i pension försvann mitt enda umgänge, de på jobbet. Jag jobbade i kassan på en bank och trivdes väldigt bra. Och fick träffa en massa människor hela tiden. Det låter kanske konstigt, men jag har inga vänner, har aldrig haft några och mina syskon är döda. Någon annan släkt har jag aldrig umgåtts med. Mina grannar i hyreshuset hälsar artigt, men mer än så blir det inte.
Nu har jag fått problem med själva livsmotivationen, inte så att jag skulle vilja ta livet av mig, men jag har svårt att motivera mig till att göra någonting alls. Många dagar blir jag bara sittande i soffan tills kvällen kommer och jag får gå och lägga mig. Jag är väldigt dålig på att knyta kontakter och någon kvinna har det aldrig funnits. Nu känns det som om livet rinner bort och att jag inte på något sätt kan förändra min situation. Snälla du, säg något som åtminstone skulle kunna bli början till något nytt.
En som är alldeles allena
Relationsexperten Ingemar svarar:
Kära Alldeles allena, det låter väldigt sorgligt och som du säger ensamt. Vi människor är nog skapta för att finnas i någon form av umgänge, för helt utan är det svårt att hitta glädjen. Jag önskar så innerligt att jag hade någon sorts patentmedicin för ensamhet, men det har jag inte och ingen annan människa heller vad jag vet. Det skulle kännas förmätet att komma med hurtiga råd om olika föreningar, nätdejting, kurser etcetera, eftersom – om det varit möjligt skulle du väl redan ha provat de möjligheterna?
För det mesta har vi svårt att tänka utanför erfarenheten, men ibland måste man helt enkelt kasta sig ut i det okända för att komma vidare. En sak är säker, så som du agerar idag fungerar inte för att skapa kontakt. Slutsatsen måste bli: “Gör hur som helst, men inte som du gör idag!”
Nu är det nog dags att överraska dig själv med att göra något som tidigare var otänkbart. Kanske skulle du kunna söka upp en terapeut? Eller, trots allt, anmäla dig till något där människor samlas – en kör, Fältbiologerna, mc-klubben? Eller varför inte alltihopa? Du kanske kan bli “God man” för någon? Engagera dig ideellt?
Visst, det kan säkert vara plågsamt att plötsligt hamna i sammanhang där du inte känner någon och blir tvungen att umgås. Men det kan också bli fullständigt underbart… Vad har du att förlora? Du skrev till mig och det måste ses som ett första steg mot något nytt och följden av det borde kunna bli ytterligare ett litet kliv mot ett annat liv.