Jag blev otroligt förälskad i en kvinna på mitt jobb för över tio år sedan. Vi hade mycket kul och trevligt tillsammans. Jag gav upp ett förhållande för hennes skull men sedan flyttade hon och träffade en man. Jag blev helt förkrossad. Hade jag inte haft mina älskade barn hade jag gjort slut på allt. Så bottelös var min sorg.
Nu har åren gått men hon finns fortfarande kvar i mina tankar. Jag tänker på henne varje dag. Jag är gift men inte lycklig. Vill bara träffa henne igen. Vad ska jag göra?
Det dilemma du beskriver finns det nog många som känner igen sig i, att minnen av och känslor från en tidigare relation lever kvar starkt och blandar sig i nuet.
Hur just du ska bära dig åt för att hantera detta är svårt att säga något om baserat på ett kort brev, så mina råd blir generella och så får du sovra och ta till dig det du tror kan vara användbart för dig. Behöver du mer specifika råd som på ett tydligare sätt utgår från just dig och din situation tycker jag att du ska uppsöka en psykolog och berätta om din situation. Kontaktuppgifter till psykologer i hela landet kan du hitta via www.psykologiguiden.se.
En väg att gå kan naturligtvis vara att kontakta den kvinna du har så starka känslor för, för att se vad som sker då. Är känslorna ömsesidiga? Finns de kvar när ni träffas i verkliga livet nu, flera år efter det att er relation avslutats? Ibland lever en relation kvar i minnets skimmer på ett mycket positivt sätt, men när den möter verkligheten och nuet är det inte alltid säkert att allt är sig likt. Tid har förflutit och i och med det har nya erfarenheter och perspektiv tillkommit.
Skulle det visa sig vara så att känslorna bleknat kanske det skulle underlätta för dig, så att du kan släppa det gamla och gå vidare. Skulle det å andra sidan visa sig att känslorna lever kvar och är ömsesidiga och starka även idag får ni tillsammans fundera över vad ni gör av och åt det. Ska ni trots det leva åtskilt eller vill ni satsa på det som finns er emellan?
En annan väg handlar istället om att acceptera det som är. Det kan låta svårt eller sorgligt men ibland det enda val som livet ger oss. Vi tvingas acceptera saker som vi kanske helst inte skulle önska, för att inga andra eller bättre möjligheter finns. Att acceptera kan innehålla ett moment av sorg då det ibland innebär att ge upp något som känns viktigt. Men det kan också innehålla känslor av frihet och lätthet och en känsla av möjlighet att gå vidare och lämna det som inte går att påverka eller förändra bakom sig. Om du vill läsa mer om acceptans och om hur det kan påverka dig och vad du kan göra för att nå dit skulle jag vilja rekommenderar Anna Kåvers bok Att leva ett liv, inte vinna ett krig: om acceptans utgiven på Natur och Kultur.
Du skriver att du är gift men inte lycklig i den relationen. Skulle en lösning för dig kunna vara att jobba på att förbättra den relationen? Kanske skulle det medföra att den gamla relationen bleknar om den du idag lever i känns bättre och uppfyller fler av dina behov och önskemål? Ett sätt att försöka jobba på och förbättra en relation är att gå i parterapi. Kognitiv beteendeterapi har visat sig vara en effektiv metod för par med relationsproblem och skulle du vilja hitta en psykoterapeut med sådan utbildning på din bostadsort kan du söka på www.kbt.nu.
Är det så att den relation du lever i inte blir bättre trots försök, eller om du redan på förhand tror att det kommer att vara lönlöst att ens försöka, kanske du ska fundera på om du vill att relationen ska fortsätta eller om du skulle vilja gå vidare på egen hand? Att lämna en relation som inte är bra kan vara smärtsamt men på sikt kan det öppna för nya möjligheter och relationer vilket i sig kan kännas värdefullt. Hur du än väljer att göra hoppas jag att du finner en väg som blir hjälpsam för dig!
