Jag har två döttrar som är 8 och 11 år gamla. De har mycket roligt tillsammans och kan leka bra ihop men de bråkar också väldigt mycket med varandra och har svårt att bli sams igen på egen hand.
De är ganska olika, den äldsta är ansvarstagande och lugn. Hon har mycket kompisar och sportar en del, men hon är kanske lite ängsligt lagd och kan vara blyg inför nya människor. Den yngre är precis tvärtom. En glad och bekymmersfri slarver som aldrig är rädd för något utan mest rusar på i livet.
Bråken är kanske ganska vanliga, det kan handla om att få välja tv-kanal, sitta på en viss plats i köket eller få mest tid med mig eller deras pappa. Men jag kan också se att en del bråk tycks uppstå när den äldre tar ansvar och blir besviken för att den yngre kommer undan med att inte göra det. Jag tror att hon blir avundsjuk på den mindres lättsamma sätt men hon kan inte själv unna sig att vara lika slarvig. Den yngre åker nog också lite snålskjuts på sin duktiga storasyster som hon vet alltid fixar allt åt henne om det skulle behövas.
Jag och deras pappa, vi bor inte ihop men pratar mycket om detta, försöker på olika sätt komma tillrätta med deras bråkande men det är svårt. Har du några tips?
Syskonbråk är, precis som du själv skriver, väldigt vanligt. De allra flesta syskon som är något så när jämngamla bråkar med varandra under sin uppväxt. Man brukar säga att det inte finns någon relation som varar längre än syskonrelationen och att syskon är de i en familj som spenderar mest tid med varandra. Inte konstigt att det lätt uppstår konflikter. De konflikterna kan till och med vara nyttiga för med sina syskon kan man träna på sociala beteenden, som man har stor nytta av att kunna i andra sammanhang i livet, till exempel att framföra åsikter, bråka och att lösa konflikter.
Det finns lite olika saker man kan tänka på när syskon träter. En är att försöka lära dem lösa sina egna konflikter. Många föräldrar går in och stoppar bråken och löser dem åt sina barn. Det är bra för stunden men tyvärr lär sig inte barnen att själva hantera sina mellanhavanden. Därför kan det vara bra att försöka lära dem hur de kan göra det på egen hand. Kanske behöver de träna sig på att berätta för varandra vad de blev arga på, vad de skulle önska istället och hur de kan hitta en medelväg som de båda kan enas om och vara nöjda med. Försök att nästa gång barnen bråkar guida dem till en sådan lösning. När ni märker att de börjar lära sig hur det går till kan ni sedan allt mer överlåta på dem, bara genom att tala om för dem att ni vet, att de kan lösa sina konflikter på egen hand.
Att barn har olika sidor och olika styrkor är som det ska vara. Men även om man har en viss styrka är det jättebra att träna upp andra sidor hos sig själv. I det liv vi idag lever behöver vi kunna hantera en massa olika roller och situationer och även om vi inte är lika bra på allt är det skönt att åtminstone ha provat sig fram en del. I dina barns fall kanske den som är väldigt ordningsam kan uppmuntras att då och då försöka släppa kontrollen för att få märka att även det fungerar. Och den som är en slarver behöver lära sig att ibland ta ansvar för att se att det är något hon faktiskt klarar av och har nytta av.
Somliga barn bråkar med varandra som ett sätt att få sina föräldrars uppmärksamhet. De märker att när de bråkar kommer föräldrarna, löser konflikten och erbjuder andra aktiviteter. När de däremot är sams, ja då blir föräldrarna upptagna med annat. Om det är så i dina barns fall kan det vara bra att ägna barnen en del uppmärksamhet när de har det mysigt med varandra. Inte på ett sådant sätt att du stör dem, men så att du ändå markerar din närvaro och din uppskattning. En annan åtgärd om barn bråkar om sina föräldrars uppmärksamhet, är att se till att ha ensam tid med varje barn. På så sätt får varje barn sin önskan uppfylld utan att det behöver ske på bekostnad av eller i konkurrens med syskonet.
