Jag undrar hur långt efter ett missfall man kan ha känningar? Jag är en snart 43-årig kvinna som hade ett missfall för tolv år sedan. Innan dess hade jag fått tre barn efter helt normala graviditeter.
Jag skulle precis gå in i vecka 17 i min fjärde graviditet när jag fick en blödning och när jag kom till undersökning konstaterades att jag höll på att få missfall. Jag skickades hem för att gå igenom det hela hemma, fick “värkar” och bitar av moderkakan kom ut i omgångar. Efter någon vecka fick jag en störtblödning och var på ytterligare en undersökning men behövde enligt läkaren inte skrapas.
Nu efter lång tid får jag fortfarande ut små bitar som liknar moderkaka när jag har mens. Inte varje gång men får jag mensvärk så kommer det ut några bitar. Hur normalt är detta och hur länge kan det fortsätta? Borde jag blivit skrapad efter missfallet?
Jag har aldrig hört talas om en kvinna som haft moderkaksrester kvar i livmodern så många år efter ett missfall så för mig låter det helt osannolikt att de “bitar” som nu kommer ut skulle kunna vara moderkaksrester.
Jag förmodar att du blev undersökt med ultraljud då för tolv år sedan när du sökte med blödningar och att din graviditet inte motsvarade en graviditetslängd på 17 veckor. För i så fall borde du ha blivit inlagd på sjukhus för att få hjälp med missfallet.
Om det var som jag tror eftersom du skickades hem, att din graviditet på ultraljud motsvarade mindre än åtta veckor, kan det antingen ha varit så att du blivit gravid senare än du trodde eller så hade graviditeten dött av och stannat i tillväxten mycket tidigt men börjat stötas ut först långt senare då du fick din blödning som gjorde att du sökte.
Om man har ett missfall med bara en liten moderkaka och ett mycket litet dött eller inget foster alls brukar man även idag rekommenderas att låta naturen ha sin gång. Man får återvända hem och sedan höra av sig om man skulle få alltför kraftiga smärtor eller blödningar. Man är då välkommen tillbaka till sjukhuset för att få hjälp med detta. Om man har börjat blöda brukar missfallet komma av sig själv inom en vecka och när man då kontrollerar med ultraljud har de flesta klarat av det hela på egen hand.
Man gör väldigt sällan någon skrapning eftersom kroppen i stort sett alltid på ett naturligt sätt klarar av ett missfall. Det är bara om man har ett långdraget förlopp med blödningar i flera veckors tid eller blöder så rikligt att man riskerar behöva blodtransfusion som man gör en skrapning.
Även om graviditeten gått lite längre försöker man undvika skrapning men man blir då inlagd på sjukhus för att där påskynda förloppet med tabletter. Risken för kraftiga blödningar och behandlingskrävande smärtor i samband med ett missfall är större ju längre man gått i sin graviditet.
Jag hoppas verkligen och förutsätter att du blev undersökt med ultraljud då du kom tillbaks med en störtblödning någon vecka efter missfallet och att man då konstaterade att det var tomt i livmodern.
De små bitar som kommer ut i samband med att du har mens är säkert bara levrat blod. Man kan inte för blotta ögat se skillnad på små moderkaksbitar och levrat blod. Om man absolut skulle vilja ha reda på detta måste man skicka bitarna för mikroskopisk undersökning. Nu tycker jag inte att det skulle vara motiverat i ditt fall men om du funderar mycket på saken skulle du kunna beställa tid hos en gynekolog för ett vaginalt ultraljud. Detta ska göras precis efter menstruationen. Med dagens fina apparater ser man väldigt tydligt den tunna livmoderslemhinnan och kan utesluta moderkaksrester.
Förhoppningsvis är din undersökning normal och du behöver inte oroa dig varje gång du har mens.
