Jag är en kvinna på 63 år som använt östrogenplåster i 15-20 år och har fått diverse biverkningar av plåstren, som hemska mardrömmar, svettningar samt utslag i ansiktet och på underarmarna och under plåstren.
Hur bär jag mig åt för att sluta med plåstren? Och hur ska jag göra för att börja trappa ner? Det går ju inte att sluta tvärt. Snälla hjälp mig!
Jag blir lite förbluffad över att du har använt östrogenplåster under så lång tid, trots att du upplever att du fått en hel rad besvärliga biverkningar av dem!
Svettningar är ett av de typiska klimakteriesymptom som man försöker behandla bort med östrogen, varför man knappast kan kalla det för en biverkan av plåstret.
Utslag och eksem under plåstren är vanligt och det kan man så klart få precis som med vilka plåster som helst. Har man mycket problem med detta brukar man gå över till östrogen i tablettform i stället.
Mardrömmar samt utslag i ansiktet och på underarmarna är inga vanliga biverkningar till östrogenbehandling. Enda sättet att ta reda på om du har fått dessa reaktioner på grund av din östrogenbehandling är att sluta med plåstren och sedan utvärdera situationen. Försvinner besvären får man anta att just du har haft de här ovanliga reaktionerna.
Om man vill kan man avsluta östrogenbehandling tvärt, men det är också sant att många upplever att det fungerar bättre när man trappar ner. En del plåster går det att klippa i. Då gör man helt enkelt så att man börjar med klippa av ungefär en femtedel av plåstret. Om det fungerar bra minskar man dosen en gång per månad genom att klippa av mer och mer.
Det finns andra plåster som man inte bör klippa i, men då finns de i stället i flera olika styrkor, från 100 ner till 25 mikrogram. Man ber då helt enkelt doktorn att skriva ut recept på alla de lägre styrkorna som finns jämfört med den man har och så kan man trappa ner dosen var tredje månad.
När man är nere på lägsta dosen kan man gå över till ett plåster per vecka och sedan sluta helt. Fråga på Apoteket vad som gäller för just dina plåster.
Minskar man dosen successivt har man gott om tid på sig att utvärdera eventuella förändringar i positiv eller negativ riktning. Man kan sedan lätt bestämma sig för om man vill sluta helt. Om man inte mår bra av detta kan man kanske hitta den lägsta dos som ger effekt men med så lite biverkningar som möjligt.
