När min make avled i höstas fick jag hjälp av en man med bouppteckningen. Han är inte jurist men har tidigare hjälpt några av mina bekanta, som varit nöjda med hans arbete.
Av en slump kom jag för ett par veckor sedan att läsa din frågespalt i ett äldre nummer av Hemmets Journal, vilket fick mig att undra om jag inte fick en dålig hjälp av bouppteckningsmannen.
Min make hade endast en dotter från ett tidigare äktenskap och då det aldrig blev av att vi skrev ett testamente fick jag vid arvskiftet mellan mig och dottern endast behålla hälften av vår sammanlagda förmögenhet på cirka 111 000 kronor.
Vad jag nu förstår fanns det en undantagsregel som hade kunnat gynna mig så att jag hade sluppit betala en enda krona av vårt sammanlagda sparkapital till dottern. Jag skulle vara tacksam om du kunde förklara denna och dess effekter för mig.
Det är förvånande att du inför bodelningen mellan dig och din styvdotter inte fick någon information om denna undantagsregel. Enligt den så kallade basbeloppsregeln har den efterlevande alltid rätt, att efter bodelning och arvskifte begära få egendom som, tillsammans med sin enskilda egendom, motsvarar minst ett värde av fyra prisbasbelopp (prisbasbeloppet 2011 var 42 800 kronor).
Av dina rader förstår jag att du och din makes sammanlagda förmögenhet understeg den då gällande gränsen (4 x 42 800 = 171 200 kronor) och att du därför hade kunnat behålla all egendom istället för att betala hälften till dottern.
Men det är också så, att om du via denna regel hade tagit viss del av eller hela dotterns farsarv, så hade detta inneburit att hon vid din död hade rätt att få ut sitt innestående farsarv. Hon hade med andra ord blivit delägare i boet efter dig och dina arvingar hade inte kunna agera i boet utan hennes samtycke.
