Jag är en tjej på 43 år. Jag och min man har varit tillsammans i 22 år och gifta i 17. Vi har två barn. Problemet är att min man har sådant kontrollbehov att jag nästan aldrig får göra någonting själv mer än att åka och jobba.

Han har varit sjukpensionär i snart tio år och tycker det är tråkigt att sitta hemma när ungarna går i skolan och jag jobbar. På dagarna åker han runt och fikar hos bekanta och skjutsar dem till olika ställen. Det handlar om sträckor på många mil men han tar aldrig betalt och ändå begriper han inte varför vi har höga bensinkostnader.

Jag samåker till jobbet för att minska kostnaderna. Vår ekonomi är nämligen på bristningsgränsen. Vi tar saneringslån och sedan fylls det på med nya krediter igen. Ungarna och jag pluggar och jobbar i grannkommunen. Jag vill flytta dit för att spara ytterligare men det vill inte han.
Ska vi göra något kul på jobbet så vill han att jag ska komma hem så fort som möjligt och han ringer ganska ofta och frågar om jag är på väg. Vill jag åka iväg någon kväll för att umgås med någon väninna så ska han alltid följa med.
Jag har pratat med honom om att jag vill åka själv men då menar han att han också vill träffa folk för han “går ju bara hemma”. Att hjälpa till i hemmet är det väl si och så med men sedan jag hotat med skilsmässa tvättar han, gör inköp och lagar enklare mat tills jag kommit hem numera.

Han vill inte gå till psykolog för att få hjälp för då kanske han får fler piller och det vill han inte ha eftersom han har högt blodtryck.

Hur ska jag ta upp dessa problem med honom? Jag känner för att sepa-rera men samtidigt hänger den dåliga ekonomin över oss. Hur ska vi lösa den?

Familjerådgivare Ingrid Winterhof svarar:

Jag får intryck av att din make helt enkelt är uttråkad och att han skulle må bra av en vettig sysselsättning om dagarna när han är ensam hemma. Men uttråkad eller ej så måste man visa varandra respekt i ett parförhållande. I respekten ingår den tillit som innebär att man själv träffar sina vänner och har egna hobbyer och fritidsintressen. En relation kan bara växa och utvecklas om den vattnas med tillit, respekt och omsorg. Dessutom är kommunikation en viktig ingrediens och här känns det som om ni kört fast.

När man ska prata om problem i en relation är det viktigt att ta upp samtalet när båda är på gott humör och när det finns tid att sätta sig ner i lugn och ro. Tar man upp brännbara ämnen när man är sur och irriterad leder det som regel bara till försvar och pajkastning och positionerna blir ännu mer låsta.

Inte heller tycker jag att du ska acceptera din mans kontrollbehov att styra ditt liv efter hans önskemål. Nej, även om det kostar på så bör du sätter ner foten och tydliggöra dina gränser. En del krig är onödiga och andra måste utkämpas och när det gäller den personliga friheten så bör man aldrig göra avkall. Anpassar man sig efter en kontrollerande partner är risken stor att partnern trappar upp sitt kontrollerande och själv tappar man integritet och självkänsla.

Ytterligare ett problem är er ekonomi och detta är en situation som ni bör ta tag i snarast. Varje gång ni tar en ny kredit så tar ni också ett steg ytterligare mot ekonomiskt sammanbrott. Det finns olika sätt att hantera problemet och för att få ett bra förhållningssätt så råder jag er att kontakta er kommun och boka tid för ekonomisk rådgivning. De flesta kommuner erbjuder budget- och skuldrådgivning. En del banker har också liknande upplägg.

Du skriver att du vill flytta från din make men att ekonomin stoppar och detta är någonting som du också kan ta upp i en ekonomirådgivning. Generellt kommer det ju aldrig någonting gott ur ett förhållande där man känner sig låst och tvingad. För att få rätsida på era övriga problem – oavsett om ni vill fortsätta relationen eller föredrar separation – är familjerådgivning att rekommendera. Det underlättar om man vänder sig till en professionell samtalspartner som styr upp samtalet.