Jag vet snart inte vad jag ska göra eller hur jag ska handskas med situationen vi befinner oss i.
Jag har en 30-årig dotter som fortfarande bor “mambo”. Hon har inget jobb heller och det tär på vår ekonomi något fruktansvärt när hon inte kan hjälpa till att betala för hyra, mat med mera.
Jag har bett henne söka ekonomisk hjälp men hon vägrar gå till socialen och be om hjälp. Kan jag söka så vi får någon hjälp? Jag kan ju inte kasta ut henne heller eftersom hon inte har eget boende.
Vi vet snart varken ut eller in hur vi ska gå till väga med detta. Till saken hör också, att hon har lite svårt att bemöta folk. Hon får ångest av att jobba bland andra människor. Kan du råda oss? Vår ekonomi är i botten.
Familjerådgivare Ingrid Winterhof svarar:
Så här kan du inte ha det. Ett vuxet barn hemma som dessutom inte har arbete kostar en hel del pengar och det kostar också i oro och bekymmer.
I och med att ett barn är myndigt eller har avslutat gymnasiet så är inte föräldrarna försörjningsskyldiga. Men naturligtvis är lagar en sak och verkliga livet något helt annat. Din dotter har inget arbete och jag undrar om hon är tillfälligt arbetslös eller om hon faktiskt aldrig haft något arbete?
Har hon aldrig haft arbete så tror jag att hon är i stort behov av stöd för att komma igång med sitt vuxenliv. Att bo hemma som en förlängning av barndomen är inte bra för någon – inte för dottern och inte för er föräldrar. Det kan vara så att den ångest som du beskriver att dottern har lägger hinder i vägen för henne och får henne att isolera sig hos er i familjen.
Oavsett vilket, så är det hög tid att någonting sker och det bör inte bara handla om ekonomiskt stöd utan också stöd för att komma igång med antingen studier eller arbete. Har din dotter problem i sin relation till andra människor, så finns det speciella program och behandlingar som erbjuds. Exakt vad som finns är olika från kommun till kommun.
Din dotter vägrar att själv vända sig till socialtjänsten men eftersom familjens situation påverkas och är ohållbar måste det bli du som vänder dig dit. Jag råder dig att ringa och boka tid. I ett samtal med socialtjänsten kommer du att få klarhet i vilka möjligheter till förändring som finns.
Jag tror dock inte att några beslut kan fattas om inte vuxna dottern själv är med på noterna. Förhoppningsvis kommer hon att ändra sin inställning och bli mer positiv till samtal efter att du tagit reda på mer fakta kring hur situationen kan lösas.
