Jag är en kvinna på 41 år och sambo med en man som är 43 år. För ett tag sedan fick jag livmodern bortopererad eftersom jag hade en del cystor.

Min sexlust har försvunnit och min sambo kan inte förstå varför det har blivit så. Han säger hela tiden att jag är tråkig och uppskattar mig inte för den jag är. Vi har barn och att skaffa fler var aldrig aktuellt.

Vad ska jag göra? Det har gått så lång att jag varken trivs i mitt hem eller med min sambo. Ska jag stanna eller ska jag försöka träffa en annan man som ser mig för den jag är?

Familjerådgivare Ingrid Winterhof svarar:

Du har opererat bort livmodern och i samband med detta har din lust till sex försvunnit. Om du enbart opererat bort livmodern har din menstruation avslutats men har du kvar äggstockarna fungerar du hormonellt som tidigare. Beroende på vilket medicinskt problem man har kan också äggstockarna ibland opereras bort och då kommer man i ett tidigt klimakterium vilket ibland kan medföra problem.

Att operera bort enbart livmodern ska i sig inte ha någon betydelse för sexlusten annat än på det psykologiska planet. Att veta fakta brukar underlätta i att förstå sig själv och sin kropp och ett tips är att du söker information kring den operation du genomgått och vilka sviter den kan föra med sig.

Med lite god vilja och förståelse från partnern kommer sexlusten tillbaka. Om ni försöker att avdramatisera själva sexet och istället kramar, pussar och smeker varandra kan detta få spänningarna att släppa och din lust att vakna. Förklara för din sambo hur du känner och kom överens om att ni under en period är fysiska utan att ha samlag.

Alla har vi ett behov av att bli sedda och uppskattade för den vi är.  Har man levt ihop en längre tid tenderar man att ta varandra för givet och bekräftelserna glöms lätt bort.

Berätta för din sambo på vilket sätt du känner att du behöver bekräftelse och fråga honom hur du kan bekräfta honom. Efter många år tillsammans kan man tycka att man känner varandra utan och innan och man glömmer ibland bort att tala om känslor. Vardagsliv och barn gör att dagarna blir fyllda av praktiska göromål och när kvällen kommer är orken slut.  Det krävs en medveten planering för att få egen tid och jag tror att denna planering är en viktig del i att vårda sin relation.

Ge er tid att både prata och lyssna och sätta lite guldkant på tvåsamheten. När man väl ger sitt förhållande detta utrymme och börjar samtala så kan det visa sig att man inte alls känner varandra så väl som man trodde från början. Alla utvecklas vi och tankar förändras, precis som behovet av bekräftelse kan förändras.

Jag tror inte att du löser problemet genom att söka dig en ny relation. I början av ett förhållande är man starkt fokuserade på varandra och bekräftelseproblem är ovanliga. Men när vardagen inträder bör man ha ett förhållningssätt som utvecklar och som gör att nyfikenheten på varandra består.

Fundera också över om du är bra på att bekräfta dig själv. Ibland kräver vi att motparten ska se och tillgodose alla våra behov och glömmer att vi själva också har ett ansvar i att bekräfta oss själva. En sådan egen bekräftelse kan man få genom att till exempel ägna sig åt ett intresse eller hobbys som man trivs med, att umgås med vänner eller gör annat man tycker om och som ger bränsle till ett gott mående.