Vad ska man göra med en trotsig 6-åring?

Jag är mormor till en pojke på 6 år. Han bor varannan vecka hos respektive förälder. Sedan han började förskolan har han blivit så trotsig. Han bråkar hela tiden med både mamma och pappa.

Han vägrar att klä sig, äta när maten står på bordet eller gå på toaletten. Han bara skriker och blir arg. Vi försöker prata med honom men han går bara undan. Det börjar bli väldigt jobbigt, särskilt när han ska komma iväg till skolan i tid. Det känns som jag inte orkar med honom längre och min dotter är så ledsen och trött. Vad ska vi göra?

Ditt barnbarn trotsar och jag undrar om det hänt någonting speciellt i hans liv sista tiden? Att börja förskolan är en förändring i sig och det kan vara bra om pojkens mamma pratar med personalen i skolan och får klarhet i om det finns några problem. Finns det bekymmer i skolan är det viktigt att personalen samarbetar med föräldrarna för att försöka lösa dessa.

Du skriver att pojken bor växelvis hos sina föräldrar och om skilsmässan mellan föräldrarna är ny kan pojkens beteende vara en reaktion på det som hänt. En 6-åring har svårt att uttrycka sig i ord och ett utåtagerat beteende kan ibland vara tecken på att många känslor finns inombords. Försök att ringa in när pojkens beteende började förändras och se vad som kan ha hänt vid den tidpunkten.

Alla vill vi fostra barn så de utvecklar självkänsla, ansvarskänsla och samarbetsförmåga. Vi föräldrar ska varken vara diktatoriska eller dörrmattor utan försöka att hitta en gyllene medelväg som demokratiska och aktiva föräldrar. Att använda sig av belönings- och straffsystem tror jag inte fungerar i längden. Några knep är att låta barnet välja och därmed känna att det har möjlighet att påverka.

Istället för att kommendera eller muta, kan man låta 6-åringen välja om han vill ha den blå eller röda tröjan på sig, om han vill dricka juice eller mjölk till frukost osv.  Föräldern bestämmer valalternativen och barnet väljer. För att undvika maktkamp måste vi föräldrar både vägra att bråka och vägra att ge efter. Vi ger valmöjligheter istället för att bestämma.

Tänk på att valen alltid ska vara logiska. Vägrar 6-åringen äta när det serveras mat så gör du klart att antingen äter han nu eller så får han vara utan mat. Äter han inte så har han gjort ett val och får vara utan mat tills nästa måltid serveras. Tala lugnt och bestämt och ge valet bara en gång. Många föräldrar ägnar hur mycket tid som helst åt tjat och upprepningar och hot som blir så orimliga att de inte kan infrias. Ingen vinner på detta och det blir en maktkamp som tenderar att trappas upp.

Tittar barnet exempelvis på TV så kan man tillsammans med barnet besluta att det är okej att titta tills programmet är slut. Stänger barnet sedan inte av – då påpekar man att programmet är slut och påminner om överenskommelsen. Stängs det inte av då får föräldern helt sonika stänga av TV:n. Inga hot och inga mutor!

Om barn får göra den här typen av val som kan omsättas till olika sammanhang, så lär de sig att vara med och fatta beslut. De lär sig också att det blir en snabb och direkt konsekvens om avtalet inte följs. Låt barnet få vara med och påverka hur de dagiga rutinerna ska se ut, som att stiga upp, äta frukost och gå till skolan.

Det är positivt om båda föräldrarna kan samarbeta och ha någorlunda lika regler för att styra pojkens beteende. Jag kan tipsa om en i mitt tycke bra föräldrakurs som man kan läsa om på Internet: www.activeparenting.se. Dessa kurser hålls på olika platser i landet.