• Få hemmetsjournal.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!

  • Kan lichen sclerosus spridas till hela kroppen?

    För ca sju år sedan fick jag besked av min gynekolog, att jag hade lichen sclerosus. Jag blev ordinerad Dermovat, vilket jag bara använde då och då eftersom jag var bra långa perioder.

    För drygt två år sedan fick jag besvär med mina slemhinnor och fick även tillbaka klådan och svedan. Har sedan dess använt Dermovat och Vagifem regelbundet efter särskilt behandlingsschema. Besvären kommer ändå tillbaka och är mycket besvärliga.

    Jag har alltid varit noga med hygienen och tvättar med olja. Är det obotligt och vad får man lichen sclerosus av? Kan det sprida sig till andra kroppsdelar? Finns det cancerrisk? Jag är 71 år och lever ensam sedan min man dog för två år sedan. Tacksam för svar.
    Gynekolog Ingrid Emgård svarar:
    Lichen sclerosus är en kronisk hudsjukdom som kan vara riktigt plågsam, framför allt på grund av den intensiva klådan. Sjukdomen drabbar oftast äldre kvinnor efter menopausen och är ca tio gånger vanligare hos kvinnor än hos män. I mycket ovanliga fall förekommer sjukdomen även hos barn och tonåringar.

    Lichen sclerosus kan mer sällan vara spridd bland annat över bålen, armarna och på halsen, men är betydligt vanligare runt underlivsorganen. Hos kvinnor är huden runt slid- och analöppningen vanligen drabbad, liksom runt clitoris och blygdläpparna. Symtom med klåda och smärta uppkommer även hos män, som kan drabbas av återkommande infektioner och sårbildningar framför allt runt ollonet. Symtomen omfattar hos både kvinnor och män utöver klådan och beröringssmärtan även smärta vid vattenkastning och samlag.

    Vad som orsakar lichen sclerosus är ännu inte klarlagt, utöver att det är vanligare i familjer med svårare allergier och autoimmuna sjukdomar. Utseendet på de drabbade hudpartierna är relativt typiskt för lichensjukdomen och visar sig vanligen som vita, avgränsade, lite porslins- eller pergamentliknande och ibland sammanflytande upphöjda beläggningar på lätt rodnad botten. De drabbade partiernas utseende kan likna de vid kroniska eksem med inslag av rivmärken, blåsor och kroniska sprickbildningar. Detta kan i sin tur ge upphov till mer smärtsamma tillstånd utöver klådan. Kroniskt drabbade hudpartier kan bilda ärrvävnad med sekundära sammanväxningar t ex runt slidmynningen. Diagnosen kan säkerställas genom en typisk bild vid mikroskopisk undersökning av ett hudprov som skickats på analys.

    Det är viktigt med regelbunden uppföljning för både kvinnor och män på grund av den lilla risk som trots allt finns för utveckling till mer elakartade celler. Det kan krävas ett litet cellprov för att utesluta detta.

    Behandlingen består av framför allt olja och cortisonkrämer av olika sort och styrka för att i första hand minska klådan. Ibland kan området sekundärt till t ex rivning bli infekterat med bakterier, och då kan tillägg av antibiotika bli aktuellt. Tidigare förekom operation med borttagande av stora vävnadspartier i underlivet. Numera är man betydligt mer återhållsam med åtminstone så omfattande kirurgi som var vanligt förr. Hos män kan någon gång omskärelse bli aktuell för att avlägsna de drabbade vävnaderna.

    Var inställd på fortlöpande kontroller och uppföljning hos gynekologen med vävnadsprovtagning då och då. Det bästa är att använda olja vid underlivstvätt och att vara noga med hygienen men utan att överdriva tvättandet. Mild oparfymerad tvål kan användas, men högst en gång per dag.

    För att få bukt med intensiv underlivsklåda rekommenderas även försök att avstå från mensbindor, alltför starkt kryddad mat och annat som kan ge hudirritationer. Undvik täta och åtsittande byxor, framför allt av syntetiskt material. Det är också klokt att, som du, vara noga med att följa de råd och schematiska upplägg som rekommenderas av behandlande läkare.
  • Få hemmetsjournal.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!