• Få hemmetsjournal.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!

  • Höftsmärta hos barn beror ofta på ”höftsnuva”

    Jag har en fråga om vår pojke på 3 år. Han ville plötsligt inte gå på det högra benet trots att han varken trillat eller skadat sig. När vi sökte på jourläkarcentralen så träffade vi en ortopedläkare som undersökte honom och gjorde en ultraljudsundersökning av höften. Han förklarade för oss att det troligen kunde vara fråga om höftsnuva, en åkomma som kunde sätta sig i höften om man varit förkyld nyligen.
     Vi är jätteoroliga för att det istället kan vara reumatism eftersom min mamma har reumatisk värk och vi har hört att det kan vara ärftligt. Tacksam för svar.
    Doktor Lennart Skoog svarar:
    Om inte barn vill stödja på sina ben eller har smärtor är det alltid viktigt att göra en läkarundersökning, så det var bra att ni sökte och fick en bedömning av en ortoped!
     Jag förstår att ni oroar er för reumatism, men besvären du beskriver passar nog bäst med höftsnuvan som er läkare diagnostiserade. Det är fråga om en inflammation i höftleden. Man brukar kalla tillståndet för "höftsnuva", eftersom man får en ökad mängd vätska i höftleden och det är inte alls ovanligt att det kan komma efter en förkylning.
     Vätskan i leden gör att själva ledkapseln runt höftleden spänns och det gör ont när barnet försöker stödja på benet. Ibland kan också smärtan sitta vid knäleden på grund av att nerven till höftleden fortsätter ner till knäleden. Barnet brukar helst vilja vara i stillhet och ligga men benet lite uppdraget för att minska på tryckökningen i höftleden.
     Höftsnuva drabbar barn i åldrarna 2-12 år och är vanligast i 5-6 årsåldern. Höftsnuva är den vanligaste orsaken till höftsmärta hos barn under 10 år och sjukdomen är vanligast hos pojkar. Man räknar med att cirka tre barn av hundra drabbas någon gång under uppväxten.
     Symptomen kan komma ganska plötsligt men också smygande under loppet av någon dag.  Ofta varar besvären bara något dygn, så långt ifrån alla hinner bli så observanta på besvären att man behöver söka sjukvård.
    Vid en läkarundersökning brukar det inte vara svårt att diagnostisera höftsnuva. Man bör dock alltid utesluta andra sjukdomstillstånd som kan ge ledvärk. Eftersom barnets temperatur kan vara lätt förhöjd ska man alltid ta ett blodprov för att se hur hög snabbsänkan är och analysera antal vita blodkroppar. Dessutom bör höftlederna röntgas så att man kan utesluta någon annan och allvarligare orsak till besvären.
     Genom den undersökning med ultraljud som er läkare gjorde kan man påvisa ökningen av ledvätskan i höftleden som då talar för att diagnosen är riktig. Då barnet har ont i höftleden ska man låta barnet vila, helst ligga till sängs. Om man inte lyckas med att få sitt barn att vila brukar det ta längre tid innan besvären går över.
     Ibland om barnet har så ont att det är svårt att vårdas hemma och kanske dessutom har hög feber, brukar man lägga in barnet på sjukhus för observation några dagar. Ett så kallat häftsträck kan användas för att få barnet att vara stilla och minska på det smärtande trycket i höftleden.
     Om besvären från början är kraftiga finns en liten risk för att man i efterförloppet ska få Perthes sjukdom, som innebär att det ökade trycket inne i höftleden försämrar blodförsörjningen till höftledskulan som senare kan bli uppmjukad och ojämnt formad. Det ökar risken att få artros, dvs förslitningstecken, från höftleden i relativt tidig ålder. Det är ytterligare en viktig anledning till att barn med höftsnuva ska vila och inte använda den drabbade höftleden förrän besvären försvunnit.
     Normalt går besvären över inom ett par dagar. Sedan kan barnet få börja röra på sig, men ansträngande idrottsaktiviteter som fotboll eller ishockey ska undvikas tills ny läkarundersökning gjorts. I regel brukar man kontrollera höftleden igen efter ett par veckor. Om barnet då mår bra kan alla rörelser tillåtas och någon ytterligare kontroll behövs inte. Om barnet fortfarande har svårt att röra benet i höftleden bör man ta blodprov så att man ser att det inte rör sig om någon form av reumatisk värk. Det finns en viss risk för ärftlighet när det gäller reumatism och ett sådant blodprov kan med ganska stor säkerhet visa om er pojke har reumatism eller inte.
  • Få hemmetsjournal.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!