Jag undrar hur behandlingen ser ut om jag vill bli gravid och samtidigt har endometrios? Troligen utvecklad efter en kraftig blödning i december 2005 (sex veckor efter en medicinsk abort). Jag vet att IVF rekommenderas, men är detta verkligen första steget? Finns det ingen annan medicinsk behandling?
Gynekolog Ingrid Emgård svarar:
Först undrar jag, vad frågetecknet efter “Endometrios” i din signatur står för. Är det en misstanke som din doktor har – och i så fall varför? Bland en rad andra symptom på endometrios finns mycket riktigt barnlöshetsproblem. Men gravid har du varit helt nyligen. Och eftersom du gjorde abort, verkar ju sannolikheten för att du tidigare utan resultat försökt bli gravid ganska liten. Risken är inte heller stor för att endometrios ska utvecklas i anslutning till en blödning efter abort. Mycket mera troligt är att orsaken till din kraftiga blödning varit fosterrester eller moderkaka, som funnits kvar i livmodern. Det kan också ha handlat om en infektion.
Mår du bra nu och en ny graviditet inte omedelbart är vad du önskar tycker jag att du tills vidare ska avvakta. Lämpligt är ett hormonellt preventivmedel vid misstanke på en eventuell endometrios. Om det är p-piller med gulkroppshormon, p-spruta eller p-stavar spelar ingen roll. Skulle du ha endometrios hålls den nämligen tillbaka av gulkroppshormonet. Har din doktor sett eller känt någonting som gett misstankar om endometrios så tycker jag att du ska ta kontakt för diskussion av eventuell behandling. Särskilt angeläget är det om du skulle få menssmärtor, samlagssmärtor eller något annat nytillkommet.
Endometrios är en vanlig sjukdom som man räknar med drabbar 5-15 procent av kvinnor i fertil ålder. Det säkraste sättet att ställa diagnos är att titta in i bukhålan genom en s k “titthålsundersökning” eller laparaskopi. Laparaskopi är en mindre operation som innebär att man i narkos gör ett litet snitt strax nedanför naveln och genom hålet för in ett kikarliknande instrument i buken. Genom instrumentet kan man få en god överblick över insidan av bukhålan och organen där. Bland annat kan man undersöka nedre delen av bukhålan och inspektera livmodern, äggstockarna och äggledarna. Förändringar i buken såsom sammanväxningar, muskelknutor i livmoderväggen, cystor i äggstockarna och annat såsom en del tumörer och endometrios kan bedömas. Provtagningar och vissa operationer går även att utföra via laparoskopet. Genom att nedifrån via livmodern spruta in litet kontrastvätska, så är det också möjligt att undersöka och få en uppfattning om huruvida äggledarna är öppna så att ägg och spermier kan passera.
Vid endometrios förekommer livmoderslemhinna utanför livmodern, t ex på äggstockar, bukhinna, tarmar, urinblåsa eller inuti äggledarna. Endometrios reagerar under mens-cykeln på samma sätt som slemhinnan i livmodern, vilket innebär att även endometrioshärdarna blöder vid mens. Blodet kan dock inte som mensblodet stötas ut. I stället kan det samlas som blodfyllda cystor, s.k. “chokladcystor”, på äggstockarna samt ge småblödningar, vilka sedan kan reta omgivande vävnaderna så att det uppstår sammanväxningar.
Ofta finns det inte något samband mellan endometrioshärdarnas utbredning och hur svåra besvären är. Andra gånger kan man se utbredd endometrios hos kvinnor som är helt symptomfria.
Generellt gäller att infertilitet idag går att åtgärda på ett helt annat sätt än för bara ett par decennier sedan. Med en viss typ av hormonell behandling kan inte sällan endometriosförändringar påverkas och tillbakabildas så att en graviditet kan bli möjlig. Ibland kan operation bli aktuell. Vid båda dessa behandlingsformerna gäller att så snart som möjligt försöka bli gravid, så att endometriosen inte hinner öka igen.
Möjligheterna till hormonell och annan medicinsk behandling är betydligt större nu än tidigare. Utveckling av den mikrokirurgiska fertilitetskirurgin betyder att mer avancerade metoder kan användas för att behandla svåråtkomliga mikroförändringar i äggledarna och framför allt sädesledarna som tidigare varit ytterst svårbehandlade. Åtgärder finns också att tillgå mot immunologiska faktorer.
IVF samt GIFT (namn på olika typer av s k provrörsbefruktning) har betytt väsentligt ökade möjligheter att hjälpa infertila par som tidigare bedömts som terapiresistenta. Tidigare har oftast annan terapi försökts i första hand. Men med medicinskt ökade landvinningar blir det numera allt vanligare att de blir aktuella som förstahandsval.
Mår du bra nu och en ny graviditet inte omedelbart är vad du önskar tycker jag att du tills vidare ska avvakta. Lämpligt är ett hormonellt preventivmedel vid misstanke på en eventuell endometrios. Om det är p-piller med gulkroppshormon, p-spruta eller p-stavar spelar ingen roll. Skulle du ha endometrios hålls den nämligen tillbaka av gulkroppshormonet. Har din doktor sett eller känt någonting som gett misstankar om endometrios så tycker jag att du ska ta kontakt för diskussion av eventuell behandling. Särskilt angeläget är det om du skulle få menssmärtor, samlagssmärtor eller något annat nytillkommet.
Endometrios är en vanlig sjukdom som man räknar med drabbar 5-15 procent av kvinnor i fertil ålder. Det säkraste sättet att ställa diagnos är att titta in i bukhålan genom en s k “titthålsundersökning” eller laparaskopi. Laparaskopi är en mindre operation som innebär att man i narkos gör ett litet snitt strax nedanför naveln och genom hålet för in ett kikarliknande instrument i buken. Genom instrumentet kan man få en god överblick över insidan av bukhålan och organen där. Bland annat kan man undersöka nedre delen av bukhålan och inspektera livmodern, äggstockarna och äggledarna. Förändringar i buken såsom sammanväxningar, muskelknutor i livmoderväggen, cystor i äggstockarna och annat såsom en del tumörer och endometrios kan bedömas. Provtagningar och vissa operationer går även att utföra via laparoskopet. Genom att nedifrån via livmodern spruta in litet kontrastvätska, så är det också möjligt att undersöka och få en uppfattning om huruvida äggledarna är öppna så att ägg och spermier kan passera.
Vid endometrios förekommer livmoderslemhinna utanför livmodern, t ex på äggstockar, bukhinna, tarmar, urinblåsa eller inuti äggledarna. Endometrios reagerar under mens-cykeln på samma sätt som slemhinnan i livmodern, vilket innebär att även endometrioshärdarna blöder vid mens. Blodet kan dock inte som mensblodet stötas ut. I stället kan det samlas som blodfyllda cystor, s.k. “chokladcystor”, på äggstockarna samt ge småblödningar, vilka sedan kan reta omgivande vävnaderna så att det uppstår sammanväxningar.
Ofta finns det inte något samband mellan endometrioshärdarnas utbredning och hur svåra besvären är. Andra gånger kan man se utbredd endometrios hos kvinnor som är helt symptomfria.
Generellt gäller att infertilitet idag går att åtgärda på ett helt annat sätt än för bara ett par decennier sedan. Med en viss typ av hormonell behandling kan inte sällan endometriosförändringar påverkas och tillbakabildas så att en graviditet kan bli möjlig. Ibland kan operation bli aktuell. Vid båda dessa behandlingsformerna gäller att så snart som möjligt försöka bli gravid, så att endometriosen inte hinner öka igen.
Möjligheterna till hormonell och annan medicinsk behandling är betydligt större nu än tidigare. Utveckling av den mikrokirurgiska fertilitetskirurgin betyder att mer avancerade metoder kan användas för att behandla svåråtkomliga mikroförändringar i äggledarna och framför allt sädesledarna som tidigare varit ytterst svårbehandlade. Åtgärder finns också att tillgå mot immunologiska faktorer.
IVF samt GIFT (namn på olika typer av s k provrörsbefruktning) har betytt väsentligt ökade möjligheter att hjälpa infertila par som tidigare bedömts som terapiresistenta. Tidigare har oftast annan terapi försökts i första hand. Men med medicinskt ökade landvinningar blir det numera allt vanligare att de blir aktuella som förstahandsval.
