Jag är en 65-årig kvinna som har fått ett stort problem med för mycket saliv i munnen. Det är så otäckt. Jag bara sväljer och sväljer, och så äter jag i tron att det då ska bli bättre, men det blir det inte. På kvällen när jag gått till sängs blir det ännu värre. Det är som när en hund dreglar för att det vattnas i munnen.
Vad ska jag göra? Jag har tagit Samarin, men det hjälper inte. Jag har inga sura uppstötningar. Jag skulle vara mycket tacksam för svar.
Vad ska jag göra? Jag har tagit Samarin, men det hjälper inte. Jag har inga sura uppstötningar. Jag skulle vara mycket tacksam för svar.
Doktor Helge Löfberg svarar:
När man är frisk brukar saliven bildas allt efter behovet och efteråt sväljer man ner den mer eller mindre automatiskt. Hela proceduren sker ganska omedvetet utan några bekymmer. Men hos dig fungerar omsättningen av saliv tydligen så dåligt att det blivit en plåga. På läkarspråk kallas din åkomma salivation eller ptyalism (efter det grekiska ordet “för mycket saliv”).
Innan jag svarar på vad som kan vara fel är det nog bäst att reda ut vad som är normalt. Saliven innehåller enzymer som bryter ner stärkelse (kolhydrater) och den ska mjuka upp maten så att den går lätt att svälja. Vi bildar normalt en halv till en och en halv liter saliv om dygnet. Produktionen ökar tiofaldigt just när vi luktar och smakar god mat, tuggar tuggummi eller tänker på något läckert. Syrliga tabletter eller några droppar citron i munnen ökar också på flödet. När vi sover bildas mycket mindre saliv men det upphör inte helt. Saliven skyddar nämligen slemhinnorna i munnen och matstrupen mot bakterier, svamp och virus. Den hindrar också att munnen och tungan torkar ut och klibbar samman.
Vi sväljer omedvetet saliv 1-2 gånger varje minut när vi är vakna. Om natten behöver vi normalt inte svälja lika ofta, kanske bara var femte eller tionde minut. Den sväljreflexen styrs av nerverna utan att vi tänker på det. Men när vi äter och dricker så bestämmer vi mera viljemässigt när det är dags att svälja.
Det är ganska vanligt att man lider av torr mun med för lite saliv. Den sjukdom man då tänker på sitter i spottkörtlarna och heter Sjögrens syndrom. Men hos dig är det tvärtom och ditt problem är mindre vanligt. Det är nämligen sällsynt att nerverna stimulerar spottkörtlarna att bilda för mycket saliv. Det finns vissa mediciner som kan öka salivproduktionen, t ex ögondropparna Pilokarpin mot grön starr, dvs för högt tryck i ögat, eller Clozapine som används vid svår schizofreni. Annars är det mest gifter mot en särskild del av nervsystemet som ger sådana symtom, t ex kvicksilver, arsenik, nervgaser och olika narkotika. Även blå stormhatt som är en otäckt giftig men mycket vacker blomma kan ge ökad saliv. Sår och infektioner i munnen kan även någon gång stimulera produktionen av saliv. Men inget av detta torde vara orsaken till dina besvär.
Nej, mycket vanligare är att man har svårt att svälja sin saliv. Ofta är det den automatiska svalgreflexen som inte fungerar. Orsaken kan vara en förlamning av en enskild nerv till musklerna i svalget eller någon bakomliggande neurologisk åkomma som påverkat nervcentra i hjärnstammen. Det finns också mera uppenbara orsaker till svårigheter att svälja, som t ex skador efter tumörbehandling eller svåra infektioner. Det gamla namnet vattuskräck var en sjukdom med nervförlamning som hindrade den sjuke att svälja så att saliven till slut hotade dränka andningen. Även struplocksinflammation som ger stark ömhet, feber och svullnad, gör att saliven inte går att svälja utan rinner utanför mungiporna.
Att småbarn dreglar är normalt. Även blivande mammor med svårt graviditetsillamående har problem med mycket saliv. Men hos äldre personer tyder sådana symtom på att det komplicerade samspelet mellan nerverna, när man omedvetet sväljer, inte riktigt fungerar. Om du inte blir bättre råder jag dig att fråga din läkare på vårdcentralen, eller möjligen din tandläkare, om de kan finna något fel.
Innan jag svarar på vad som kan vara fel är det nog bäst att reda ut vad som är normalt. Saliven innehåller enzymer som bryter ner stärkelse (kolhydrater) och den ska mjuka upp maten så att den går lätt att svälja. Vi bildar normalt en halv till en och en halv liter saliv om dygnet. Produktionen ökar tiofaldigt just när vi luktar och smakar god mat, tuggar tuggummi eller tänker på något läckert. Syrliga tabletter eller några droppar citron i munnen ökar också på flödet. När vi sover bildas mycket mindre saliv men det upphör inte helt. Saliven skyddar nämligen slemhinnorna i munnen och matstrupen mot bakterier, svamp och virus. Den hindrar också att munnen och tungan torkar ut och klibbar samman.
Vi sväljer omedvetet saliv 1-2 gånger varje minut när vi är vakna. Om natten behöver vi normalt inte svälja lika ofta, kanske bara var femte eller tionde minut. Den sväljreflexen styrs av nerverna utan att vi tänker på det. Men när vi äter och dricker så bestämmer vi mera viljemässigt när det är dags att svälja.
Det är ganska vanligt att man lider av torr mun med för lite saliv. Den sjukdom man då tänker på sitter i spottkörtlarna och heter Sjögrens syndrom. Men hos dig är det tvärtom och ditt problem är mindre vanligt. Det är nämligen sällsynt att nerverna stimulerar spottkörtlarna att bilda för mycket saliv. Det finns vissa mediciner som kan öka salivproduktionen, t ex ögondropparna Pilokarpin mot grön starr, dvs för högt tryck i ögat, eller Clozapine som används vid svår schizofreni. Annars är det mest gifter mot en särskild del av nervsystemet som ger sådana symtom, t ex kvicksilver, arsenik, nervgaser och olika narkotika. Även blå stormhatt som är en otäckt giftig men mycket vacker blomma kan ge ökad saliv. Sår och infektioner i munnen kan även någon gång stimulera produktionen av saliv. Men inget av detta torde vara orsaken till dina besvär.
Nej, mycket vanligare är att man har svårt att svälja sin saliv. Ofta är det den automatiska svalgreflexen som inte fungerar. Orsaken kan vara en förlamning av en enskild nerv till musklerna i svalget eller någon bakomliggande neurologisk åkomma som påverkat nervcentra i hjärnstammen. Det finns också mera uppenbara orsaker till svårigheter att svälja, som t ex skador efter tumörbehandling eller svåra infektioner. Det gamla namnet vattuskräck var en sjukdom med nervförlamning som hindrade den sjuke att svälja så att saliven till slut hotade dränka andningen. Även struplocksinflammation som ger stark ömhet, feber och svullnad, gör att saliven inte går att svälja utan rinner utanför mungiporna.
Att småbarn dreglar är normalt. Även blivande mammor med svårt graviditetsillamående har problem med mycket saliv. Men hos äldre personer tyder sådana symtom på att det komplicerade samspelet mellan nerverna, när man omedvetet sväljer, inte riktigt fungerar. Om du inte blir bättre råder jag dig att fråga din läkare på vårdcentralen, eller möjligen din tandläkare, om de kan finna något fel.
