Jag har stora problem med riklig mens. Går just nu på p-sprutor och de fungerar bra men jag har inget bra humör, vare sig uppåt eller nedåt. Jag bara är. Och ingen sexlust finns att finna någonstans.
Jag var hos gynekologen och fick beskedet att först ska jag mäta längd och mängd på mina menstruationer. Sedan ska man ta ställning till om att bränna eller skrapa inne i livmodern.
Men jag vill ta bort den nu på en gång, utan en massa tjafs. Varför måste man göra proceduren så lång? Jag vill inte ha fler barn. Jag har frågat, men tycker inte att jag fått några svar. Jag är 36 år och tycker att detta börjar bli väldigt jobbigt.
Gynekolog Ingrid Emgård svarar:
Vid rikliga blödningar som visat sig svåra att komma till rätta med, var det fram till för bara ett par decennier sedan vanligt att hela livmodern opererades bort. Och visst, blödningsproblemen försvann på en gång. Men vad som inte stämde var den tämligen utbredda uppfattning som fanns, d v s att alla problemen därmed var borta.
Riktigt så enkelt är det inte. Tidigare var det tyvärr ganska ovanligt, att en kvinna berättade om hon mådde psykiskt dåligt efteråt. Följden blev att den biverkningen var relativt okänd. Nu har öppenheten ökat. Allt fler kvinnor har återkommit och berättat om psykiska senkomplikationer, vilka hängt samman med vad vi på medicinspråk brukar kalla “organförlust”. För många kvinnor representerar livmodern dessutom något ytterligare. Att bli av med sin livmoder betyder ofta inte bara att förlora ett organ som exempelvis en blindtarm, en bit av magsäcken eller något annat av de organ som vi rent biologiskt kan klara oss utan.
Mest jämförbara är brösten. Under senare år har vår insikt ökat om att förlust av ett bröst p g a bröstcancer är traumatiskt inte bara för cancerdiagnosens skull utan också av andra orsaker. Liksom beträffande brösten kan förlust av livmodern komma att handla om könsidentitet, om kvinnlighet, om sexualitet. Det kan vara ett organ med djupare existentiell betydelse och handla om barnafödande och fortlevnad i ett vidare perspektiv. Kanske någonting som kommer fram flera år efter operationen. Vi vet nu att det här kan krävas professionell hjälp att bearbeta. På många sjukhus erbjuder man också hjälp av kurator eller någon annan med särskild utbildning och kompetens.
Samtidigt som vi alltmer börjat inse det och försökt närma oss en förståelse för vad det för väldigt många kvinnor egentligen handlar om, så har vi också fått nya praktiska möjligheter både till förbättrad diagnostik och en mer nyanserad och direkt riktad behandling. Genom att delvis destruera slemhinnan inne i livmodern, vilket kan ske bl.a. genom en speciell värmebehandling, kan det vara möjligt att få stopp på blödningarna utan att behöva operera bort hela livmodern. Det ingreppet är betydligt enklare. Varken fullnarkos eller sjukhusvård behövs och sjukskrivningen handlar bara om några få dagar. Det är en väsentligt kortare tid än vad som behövs efter en livmoderoperation. Flera andra metoder finns också för att undvika ett avlägsnande av livmodern.
Men visst går det att operera bort livmodern om det är ett bättre alternativ. Nästan överallt går det också att välja den metoden om du själv hellre önskar det. Om ingreppet inte måste göras akut, så är det viktigt att ta god tid på sig och fundera igenom konsekvenserna. Helst ska det också finnas tid och möjlighet till samtal före operationen.
Beträffande själva ingreppet är ett alternativ, att operationen utförs genom ett snitt nedtill i bukväggen. Med den metoden krävs något längre sjukhusvård och längre sjukskrivning. Fördelen är att livmoderhalsen och –tappen kan lämnas kvar, om det inte finns någon medicinsk anledning att ta bort den. En annan metod är, att operationen sker genom slidan. Hela livmodern måste då tas med, men både sjukhusvård och sjukskrivningsperiod är kortare och dina besvär efteråt betydligt mindre än vad de brukar vara efter en bukoperation. Att ta bort livmodern med s k “titthåls-kirurgi” är numera också en använd metod. Läkningen brukar bli lika fin efter alla ingreppen. Och för de allra flesta som blir opererade under de här förutsättningarna brukar resultatet bli enbart positivt.
