Jag är en tjej på 30 år som för elva år sedan gjorde en abort. Jag var ensam och alldeles för ung och vilsen för att kunna klara av att bli mamma. Det är nu som jag börjat känna längtan efter ett barn men erfarenheten och minnena efter aborten gör att jag inte vet om jag vågar.

Det var mitt allra första besök hos gynekologen när detta hände. Efteråt gjorde jag något man inte skulle göra. Jag hade sex dagen efter aborten. Rädslan och längtan efter ömhet gjorde att jag trotsade alla förbud. Jag blödde en vecka men minns inte att jag hade speciellt ont. Min undran är naturligtvis om det kan ha skadat mig. Om jag ens kan bli gravid igen. Jag gick aldrig på återbesök utan lämnade traumat helt bakom mig.

Jag går regelbundet till gynekologen och tar cellprov och vid den senaste undersökningen var allt bra. Men man ser väl inte om livmodern fått skador på en vanlig undersökning? Tänk om jag fått ärrbildningar eller något som gör att jag inte längre kan föda ett barn utan att riskera att allt spricker. Törs jag försöka bli gravid? Ska jag ta upp dessa farhågor med barnmorskan senare eller bör jag undersöka mig innan jag blir gravid? Överreagerar jag bara?

Gynekolog Ingrid Emgård svarar:

Vad bra att du äntligen tagit dig mod att fråga! Du har haft tillräckligt många jobbiga funderingar under de här åren. Den här typen av frågor kan du ju naturligtvis ta upp även i samband med rutinundersökningar hos gynekolog eller barnmorska, t ex vid cellprovtagning.

Precis som du själv säger var det ju inte riktigt bra att du hade samlag så snart efter abortingreppet. Anledningen till det är i första hand risken för infektion. Men det finns ingenting i ditt brev som tyder på att du råkat ut för det. En veckas blödning är helt normalt efter en abort, ofta kan det dröja betydligt längre innan blödningarna avstannat helt. Du minns inte heller att du skulle haft några särskilda smärtor, vilket också tyder på att du troligen inte haft någon infektion efter aborten. En infektion ger smärta, flytningar och ofta feber och det skulle du säkert ha kommit ihåg.

Risken vid en infektion är att man får en inflammation som sprider sig upp i äggledarna. Detta kan ge ärrbildning och sammanväxningar som försvårar passagen av ägg och spermier och kan förhindra en naturlig befruktning. Infektionsrisken efter graviditet är densamma oavsett om den inträffar efter en förlossning, en abort eller ett missfall. Att det skulle handla om skador på själva livmodern som i sin tur skulle innebära att den inte höll för en graviditet eller förlossning är extremt sällsynt. Den funderingen kan du lägga undan om du gjort en vanlig okomplicerad tidigabort. För att du ska kunna känna dig helt lugn på den punkten tycker jag att du ska kontakta en gynekolog på den klinik där aborten utfördes och där man har direkt tillgång till din journal och operationsberättelse. Det går givetvis lika bra att, med ditt medgivande, beställa journalkopior till en annan kvinnoklinik om det skulle vara mer praktisk för dig.

Även om traumat i samband med aborten ligger långt tillbaka i tiden finns möjlighet att få prata med en kurator eller psykolog om dina obearbetade upplevelser. Kvinnokliniken och gynekologen kan hjälpa dig med en sådan kontakt. För att du ska kunna uppleva en kommande graviditet så positivt som möjligt är det bra att få bearbeta gamla svåra erfarenheter. Den upplevelse som du har haft är inte lätt att bära ensam. Det kan vara skönt att få professionell hjälp med det.

Om du bestämmer dig för att inte kontakta en gynekolog innan du försöker bli gravid igen, tycker jag inte att du ska vänta längre än kanske ett drygt år om du inte blivit gravid till dess. Anledningen till det är att äggledarna kan behöva undersökas för att se att passagen genom dem är normal. Finns det några problem med det kan det i de flesta fall åtgärdas.