Jag är sambo sedan åtta månader. Jag har flyttat till storstad från ett mindre samhälle där jag bott i hela mitt liv. Mina barn och barnbarn bor kvar och det fungerar bra. Jag var gift i 27 år med barnens pappa och hade inget annat förhållande förrän jag träffade min sambo tre år senare. Han har varit gift två gånger. Jag har ett bra arbete som jag trivs med och tjänar bra.

Vår kärlekshistoria började mycket passionerat. Vi träffades på helgerna i ett år innan jag flyttade till honom. Vi ägnade helgerna åt att älska, gå ut och roa oss och göra utflykter. Direkt efter flytten märkte jag en förändring. Han var mycket tröttare än jag anat. Han har haft hjärtinfarkt för tre år sedan, har ett mycket stressigt arbete och lovade när vi träffades att skaffa ett nytt. Men det har inte hänt ännu.

Han har haft en besvärlig barndom och det påverkar hans sätt att vara. Han är sluten och har svårt för att öppna sig. Har mycket svårt att ta konflikter. Han har stora skulder som tar mycket av hans lön. Jag har ett litet kapital och har erbjudit honom hjälp till lånen men han låter mig inte hjälpa honom. Ädelt eller tjurskalligt?

Sexlivet håller på att dö. Han vill att jag ska ta initiativ men det är jobbigt att bli avvisad, så jag avstår allt oftare trots att lusten finns. Jag känner att han verkligen vill göra det bästa för oss, men han har inte kraft till det. Fritiden tillbringar han vid datorn. Han dagdrömmer och låter livet bara passera utan att uppfylla sina drömmar.

Han älskar mig men orkar han leva ihop med mig? Har han det bättre ensam? Jag älskar honom men orkar jag leva med honom och hans bekymmer? Har jag det bättre om jag bor själv? Jag vill att det ska hända mer i livet. Jag vill utvecklas hela tiden och inte låta vår dyrbara tid bara rinna iväg.

Familjerådgivare Kerstin Bohm svarar:

Det är inte svårt att förstå din besvikelse över att situationen har utvecklats som den gjort. Samtidigt är det glädjande att läsa att det finns så mycket positivt omkring dig. Bra relationer med barn och barnbarn, jobb som du trivs med och där du tjänar bra och en lust till egen utveckling och aktiv del i tillvaron. Varför blev då inte ert gemensamma liv en fortsättning på den passionerade kärlekshistoria, där ni en gång startade? Det finns naturligtvis mer än ett skäl till det och jag tror att det är oerhört viktigt att ni ganska omgående kan sätta er ner och tala om behov, besvikelser, önskningar, tillkortakommanden och de glädjeämnen som fortfarande finns kvar.

Min bild är att när ni tidigare träffades på helgerna, så var det för din nuvarande sambo härliga parenteser i en tillvaro, som annars innehöll en hel del bekymmer med bl a ekonomi och ohälsa. Hans engagemang och ork kanske precis räckte till att “ge järnet” under några lediga dagar, för att därefter ta tag i vardagsbekymren som totalt fyllde hans kraft och tid fram till nästa helg. Du såg troligen helgerna som början på ett gemensamt liv med ungefär samma innehåll, fast klart inte fullt så passionerat hela tiden. Du hade ork och lust till så mycket mera och det ville du dela med den man du älskade. Hans slutenhet innebar säkert också att du haft svårt att bilda dig en uppfattning om de bekymmer, som fanns och finns runtomkring honom.

Nu har era behov kommit på ordentlig kollisionskurs. Och det måste ni absolut tala med varandra om. Inte som en ömsesidig anklagelse utan med en stark vilja till att försöka förstå den andre. Jag förstår att du är besviken, men jag kan också anta att din sambo kan må riktigt dåligt i relationen just nu. Han lever förmodligen med en upplevelse av att aldrig riktigt räcka till. Hans tid vid datorn är ju ett uttryck för att dra sig till en situation, där han själv styr och inga övermäktiga krav ställs på honom. Skulle han dessutom ta emot ekonomiskt stöd från dig, så skulle han troligen försätta sig i en beroendesituation, som sannolikt mer skulle minska än öka hans lust och sexuella förmåga.

Vi har ofta mycket lättare att förstå att en kvinna inte har ork och lust till sex när hon är helt slutkörd, medan vi gärna vill tro att en man nästan alltid vill och kan. Självklart är det inte så. Men naturligtvis handlar er relation om så mycket mer än sex. Det är viktigt att ni får möjlighet till en realistisk bild av hur en gemensam framtid kan se ut. Vad kan jag ge och få, vad är måsten, vad kan jag avstå ifrån eller kompromissa om. Här gäller det att vara så ärliga vi kan både mot oss själva och den andre. Ingen har glädje av att lova mer än han eller hon kan hålla. Det ger bara upphov till mera sorg och besvikelser. Det är självklart inte helt enkelt att samtala kring dessa frågor. Men din sambo mår säkert mycket dåligt av sitt eget “misslyckande”, det att aldrig riktigt motsvara dina förväntningar, så allt som kan lätta på det trycket är på sikt av godo.

Konstruktiva samtal – med eller utan professionell hjälp – kan inrymma minst tre möjliga lösningar. Ett realistiskt gott liv tillsammans, en återgång till det angenäma särboförhållandet eller en avslutning, där båda har självaktningen kvar och kan glädjas åt förmågan att i mogen ålder ha upplevt en tids verklig passion. Lycka till vilket beslutet än blir.

Experterna Familjerådgivaren Kerstin Bohm