Det finns en speciell, delvis ärftlig, sjukdom som heter otoskleros. Då förändras benvävnaden i örat. Det innersta hörselbenet, som kallas för stigbygeln, växer fast och blir orörligt. Sjukdomen är dubbelt så vanlig hos kvinnor och börjar oftast i 30-årsåldern. Den sjuke märker att hon/han långsamt hör sämre och sämre. Till en början har de god hjälp av en hörapparat men vid svår otoskleros opererar öronläkaren bort stigbygeln och ersätter den med en liten protes. Kanske är det den operationen som din bekant gått igenom.
Det finns också sjukdomar som drabbar sinnescellerna inne i hörselorganet längst in i örat. Det kan vara bullerskador, läkemedelsbiverkningar eller hjärnhinneinflammation. Allra vanligast är att sinnescellerna åldras och fungerar sämre hos gamla människor. En annan stor grupp är barn som föds mer eller mindre döva på grund av ärftliga fel eller att mamman haft röda hund eller mässling under graviditetens första månader. Vid svår hörselnedsättning hjälper inte den vanliga hörapparaten. Då kan öronläkarna operera in en liten radiomottagare med elektrisk sladd i benet vid hörselnerven som går från örat in till hjärnan. Radiomottagaren får signaler från en liten sändare som lyssnar av alla ljud och som sitter på huden strax utanför örat. Mottagaren inne i örat kallas “cochlea-implantat” vilket kan översättas med “inplanterad apparat i hörselsnäckan”. Medelålders och yngre individer och framför allt små barn kan lära sig att tolka de elektriska signalerna från sladden på ett fantastiskt sätt. De kan från att ha varit döva och isolerade åter uppfatta alla ljud omkring sig. Särskilt imponerande är att barn som har medfödd total dövhet kan lära sig förstå ljud och tala sitt modersmål som de tidigare aldrig hört. Men då måste de helst opereras redan under något av de första levnadsåren.
I dag är sjukvårdens resurser i Sverige tyvärr begränsade och operationer med cochlea-implantat kan bara göras på de yngsta och mest behövande. Tidigare i år fick vi i TV och tidningar uppleva att det finns barn i vårt land som inte erbjuds dessa operationer och som därför förblir hörselhandikappade hela sitt liv. Lyckligtvis tänkte de ansvariga sjukvårdshuvudmännen om den gången och förhoppningsvis kommer dessa barn att så småningom kunna höra och leva normalt.
Svaret på din fråga blir alltså att det finns medicinskt-tekniska möjligheter att även operera vuxna men att pengarna saknas i många fall. Precis som du befarar i ditt brev så är operationskön i Sverige näst intill oändligt lång.
