I början av demenssjukdomen är symtomen svaga och upptäcks bara av de allra närmaste. Diagnosen ställs av läkarna genom att man noggrant går igenom sjukhistorien och utesluter alla andra sjukdomar som kan påverka hjärnans mentala funktion. Då görs en psykisk och neurologisk undersökning, det tas blodprov och ev görs en datorröntgen av hjärnan. Slutligen får patienten utföra en enkel psykologisk test av den kognitiva tankeförmågan.
Den absolut vanligaste orsaken till senil åldersdemens är Alzheimers sjukdom. Då förtvinar hjärncellerna långsamt och det avlagras en speciell sorts äggvita som kallas beta amyloid i små ärr i hjärnan. I de flesta fall är sjukdomen inte ärftlig.
Andra orsaker till demens kan vara upprepade blodproppar i hjärnan som ger stroke, skallskador och hjärninflammation, alkoholism samt förstorade hålrum fyllda av ryggmärgsvätska i hjärnan (hydrocephalus). I det senare fallet kan demensen gå tillbaka om man avleder den överflödiga vätskan från hjärnan. Sjukdomar som kan förväxlas med demens är hjärntumör, depression, läkemedelsbiverkan, vitamin B12-brist, struma med för lite eller för mycket sköldkörtelhormon samt för högt kalk i blodet. Dessa sistnämnda sjukdomar går att behandla och därför är det viktigt att patienten tidigt får träffa en doktor som kan ställa rätt diagnos.
Vid Parkinsons sjukdom har patienten ganska ofta klar tankeförmåga men besväras av svår stelhet, långsamma rörelser och våldsamma darrningar. Vid uttalad Parkinson kan patienten också ha problem med talet och i svåra fall kan sjukdomen leda till demens. Orsaken till Parkinsons sjukdom är en brist på nervhormonet dopamin.
