Vad händer vid en skrapning?

Vad menas med en skrapning? Hur går det till? Vad gör man? Varför måste det göras? Jag är 59 år och min mens slutade för flera år sedan. Jag har tre vuxna barn och har alltid varit frisk.

Jag har haft blödningar av och till under flera månader. Inte särskilt mycket. Ofta bara lite brunt slem. Först trodde jag det var slidkatarr som jag haft tidigare. Det sved lite även nu men blödde mer än förut. Jag trodde det skulle sluta av sig själv men det gjorde det inte så till slut tog jag mod och beställde tid på vår vårdcentral.

Från vårdcentralen fick jag remiss till kvinnokliniken. Jag träffade en doktor som undersökte mig med bl.a. ultraljud. Sedan fick jag tid för en skrapning som ska göras på operationsavdelningen. Först då blev jag riktigt rädd. Kan det vara cancer? Jag har tagit cancerprov flera gånger tidigare och det har alltid varit bra.

Livmoderskrapning är en av våra allra vanligaste operationer även om antalet under senare år avsevärt kunnat minskas. Tidigare gjordes så gott som alltid en skrapning om en kvinna över 35 år haft onormala blödningar. Det var då den enda möjlighet vi hade att utesluta förändringar inne i livmoderhålan. Numera kan vi vid ultraljudsundersökning se de inre könsorganen inklusive slemhinnan i livmodern och skrapning behöver inte göras om slemhinnan är normaltjock, jämn och regelbunden och för övrigt inte finns något som bör undersökas närmare.

Skrapning kan behöva göras för att minska en pågående kraftig blödning. Den vanligaste anledningen till en skrapning är dock fortfarande att diagnostisera förändringar i livmoderslemhinnan, framför allt cancer. Ställt i relation till hur många skrapningar som görs är cancer sällsynt. I de allra flesta fall finner man helt godartade förändringar som polyper eller slemhinneförtjockning som beror på hormonella faktorer.

Själva skrapningen är ett mycket litet ingrepp som endast tar 5-10 minuter att utföra. Finns oklara förändringar på livmodertappen börjar man med vävnadsprov härifrån. Man skrapar sedan noggrannt runt väggarna med ett särskilt instrument. Först inne i livmoderhalsen och sedan inne i livmoderkroppen. Eventuella polyper tas bort samtidigt. Allt utskrapat material skickas sedan till patologavdelning för mikroskopisk undersökning av specialisterna där.

Skrapning går att göra i lokalbedövning men de flesta väljer den korta narkos som räcker för det här lilla ingreppet. Man somnar snabbt och skönt och man vaknar och är helt klar omedelbart efteråt. Allra först kan det dra litet i ljumskarna ungefär som vid mensvärk men det brukar släppa efter bara en kort stund. De flesta känner sig litet sömniga men någon timmas vila före hemresa brukar räcka. Viktigt är dock att du efter narkos absolut inte duger som bilförare även om du skulle känna dig lika pigg och kapabel som en del kan göra efter en något för blöt fest! Så hemresan får ordnas på annat sätt.

Illamående och andra besvär är numera sällsynta och sjukfrånvaro utöver operationsdagen brukar knappast behövas. En sparsam mensliknande blödning kan hålla på under några dagar. Efter ingreppet kan det finnas en något ökad infektionsrisk vilket gör att samlag och bad helst bör undvikas under de närmaste dagarna. För övrigt finns inga särskilda föreskrifter.