• Få hemmetsjournal.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!

  • Jag får inte ens prata i telefon

    Jag är en 54-årig kvinna som sedan några år är sambo med en man som är flera år yngre. Han har mycket problem med magen och sedan en lång tid orkar han inte med sitt jobb utan har gått sjukskriven.

    Problemet är att han har fått för sig att jag springer med andra män. När jag en dag bytte några ord med en man som bor i samma hus påstod min sambo att jag var ihop med grannen. Jag förklarade att han hade sällskap men min sambo vill inte lyssna. Nu har det gått så långt att ingen får ringa till mig på eftermiddagen när jag är ledig från jobbet. Min sambo lägger helt enkelt av telefonluren.

    Ibland arbetar han halvtid men blir arg och irriterad eftersom han inte orkar mer och då går detta hela tiden ut över mig. Hans läkare har skrivit ut mediciner men eftersom han har så dåliga inkomster när han går sjukskriven så hämtar han aldrig ut medicinerna eftersom de är så dyra.

    Jag skulle behöva en kurator eller någon person att tala med men är så rädd att han får veta att jag pratat om våra problem med någon annan. Vad ska jag göra?
    Familjerådgivare Kerstin Bohm svarar:
    För några år sedan träffade du en man. Ni fattade tycke för varandra och bestämde er för att leva ihop. Sedan en ganska lång tid tillbaka har din sambo varit sjuk och, som jag förstår, då varit helt eller delvis sjukskriven. I samband med hans sjukdom har ert samliv på många sätt förändrats och ditt liv har blivit alltmer instängt. Det förefaller mig som om din partners nedsatta fysiska hälsa också starkt har påverkat hans psykiska ork och välbefinnande. Är det så att din sambo också tidigare visat tendens till svartsjuka men att hans misstänksamhet nu har tagit helt orimliga proportioner? Finns det eventuellt något missbruk med i bilden som kan bidraga till att förstärka hans svartsjuka? Uppenbart är att han nu visar sådana sidor som har blivit mycket inskränkande för ditt sätt att leva och vara. I din beskrivning av din sambo framkommer att han har vissa "självförstörande" tendenser, som t ex att inte lösa ut den medicin han fått recept på. Medicin kan man idag få köpa på avbetalning och räcker inte sjukpenningen så finns det möjlighet till socialbidrag. Vill han försöka att bli frisk så kanske du har möjlighet att hjälpa honom med kostnaden för medicin.

    Oberoende av hur din sambo sköter sin hälsa, så finns det vissa saker som bara du kan ta ansvar för att förändra. Det kommer att bli svårt för dig själv om du inte sätter egna gränser för hur mycket han får påverka din livsföring. Naturligtvis har du telefon för att människor skall kunna komma i kontakt med dig, när de eller du själv vill. Självklart behöver du inte tillåta att luren läggs av när du är hemma. Du skriver att du är rädd för att han skulle få veta om du tar kuratorskontakt. Jag tror att det är viktigt att du försöker sätta ord på vad den rädslan handlar om. Är du rädd för att han skulle bli arg och t ex straffa dig med surhet och tystnad, eller eventuellt lämna dig eller kanske t om slå till dig i vrede? Jag tror att du behöver hjälp med att förstå och hantera din rädsla, så att den inte binder dig i oföretagsamhet. Den situation du nu har är inte acceptabel. Stor hjälp med att handskas med de oroliga känslor, som tanken på förändring väcker hos dig, är jag övertygad om att du kan få vid samtal med t ex en kurator på en vårdcentral. Kuratorn har tystnadsplikt. Du kan också, om den sociala situationen är mycket besvärlig, vända dig till en socialsekreterare för information, råd och stöd. Också dessa har tystnadsplikt. Viktigast är att du börjar med en förändring, som i bästa fall kan rädda både dig själv, din sambo och er relation.
  • Få hemmetsjournal.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!