• Få hemmetsjournal.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!

  • Hur ska vi göra vid dopet?

    Jag skulle vilja veta om det finns någon given regel eller "vett och etikett" för hur man ska förfara i ett fall som detta. Det stundar dop i vår familj och det är min dotter som ska döpas. Mina föräldrar är skilda men pappa är omgift. Frågan är, hur sitter man i kyrkan, vid kaffet eller vid middagen hemma?

    Ska den "gamla" familjen sitta tillsammans? Det är ju trots allt fråga om att vilja ta hänsyn också, i detta fall från pappas och hans nya frus sida. Det känns inte riktigt bra att den "nya" kommer så nära vid ett sådant tillfälle. Jag tänker mest på mamma och mina syskon. Det är ju väldigt känsligt.
    Familjerådgivare Kerstin Bohm svarar:
    Dina funderingar kring hur familjen på ett bra sätt ska kunna närvara vid och medverka till ett fint och stämningsfullt barndop vet jag att du delar med många medsystrar och bröder. Det som kan fungera avspänt och smärtfritt i en familj kan vara anspänt och plågsamt i en annan. I en tredje familj anses en sammankomst för "alla" vara helt omöjlig. I sådana här situationer d.v.s högtidsdagar som dop, konfirmation eller bröllop handlar det om vilka värdfolket vill bjuda och vilka medmänskliga hänsyn som måste tas. Naturligtvis finns det inga givna regler för hur detta ska ske. Vem man bjuder, eller framför allt inte bjuder, handlar mest om vilka känslomässiga överväganden som ibland kan vara nödvändiga men också mycket svåra att göra.

    Ibland kanske man behöver sätta sig ner och prata med den i ett föräldrapar som kan uppleva sig "övergiven". Är det möjligt att låta det lilla barnet stå i centrum den här dagen och försöka stå ut med egen smärta utan att ställa krav på speciell hänsyn riktad mot sig själv? Kan en annan manlig släkting eventuellt åtaga sig att ge henne särskild uppmärksamhet i de situationer som vi kan anta är påfrestande? I själva kyrkorummet är alla tillåtna att komma. Vi kan inte - även om vi vill - utestänga någon. Ibland kanske vi kan lösa en del av konflikten genom att be i det här fallet morfadern att komma ensam till efterföljande mottagning. Då blir det hans val att komma själv eller inte komma alls. En del "nya" fruar brukar ha förståelse för att detta kan vara ett känslomässigt svårt tillfälle och avstår självmant från att komma i alla fall till det unga föräldraparets hem efter den kyrkliga ceremonin. Om inte familjebilden ser väldigt speciell ut så är det oftast mest angeläget att de biologiska släktingarna känner sig välkomna. Den man eller kvinna som har lämnat sin partner har ju oftast inte övergivit vare sig barn eller barnbarn utan just "bara" lämnat partnern. Hur länge och av vem ska någon "straffas" för det?

    Självklart kan familjehögtider av det här slaget väcka inte bara glädje och förväntan över det nya lilla barnet, utan också mycket sorg över det som inte blev för egen del. Som nybliven förälder vill man oftast gärna se att både far- och morföräldrar närvarar vid sitt barns dop, och de äldre kan visa en mognad och en förståelse för den speciella dagens innebörd, även om det inte alltid kan ske utan smärta. Kom ihåg att det är ni som är det lilla barnets föräldrar som helt bestämmer vilka ni vill bjuda och på samma sätt har alla inbjudna rätt att tacka ja eller nej till er inbjudan. Alla vinner på att vara litet generösa.
  • Få hemmetsjournal.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!