• Få hemmetsjournal.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!

  • Har jag inga rättigheter trots att jag varit sambo i 40 år?

    Jag måste få veta vad jag har för rättigheter. 1961 flyttade jag ihop med en man som var skild sedan många år. Han hade tre barn och betalade fortfarande underhåll för det yngsta. Jag var änka sedan ett par år och hade två barn som båda klarade sig själva. Vi bodde i hans föräldrars hus. Jag hade bara en liten änkepension. Under tio år hade jag ett deltidsarbete. Vi hade hans föräldrar med överallt och jag fick hjälpa dem mycket då de blev sjuka. Sedan mamman gått bort hade jag hade hand om pappan i fem år. När han dog var jag 58 år, hade fått svåra ryggbesvär och var utan jobb. Min sambo fick tjänstepension och avgångsvederlag när hans avdelning lades ner. Därefter gjorde han bara det som var roligt. Jag fick jobba på som vanligt i hemmet. Om jag någon gång klagade på hans slarv och att jag måste ta rätt på allt efter honom sa han bara, att passade det inte var det bara att flytta.

    Åren gick men en dag fick jag nog av hans otidigheter och flyttade till en lägenhet. Jag tänkte att om det skulle hända honom något så kanske jag inte ens fick ta det som var mitt och skulle inte ha någonstans att ta vägen. Vid samma tid köpte han ett hus och snart blev det ändå så att jag kom att bo hos honom. Jag hade kvar min lägenhet, så under tolv år var vi skrivna på var sitt håll. För två år sedan såldes huset och vi flyttade ihop i lägenheten. Men i fjol fick jag nog och flyttade själv. Jag trodde väl aldrig det skulle bli av men nu har jag det bra även om det är lite ensamt.
    Familjerådgivare Kerstin Bohm svarar:
    Jag förstår din besvikelse över hur livet har gestaltat sig. Du har gjort stora egna insatser både socialt, känslo- och arbetsmässigt och har naturligtvis hoppats på att slutligen få någon form av "belöning". Samtidigt som du bl.a vårdat dina svärföräldrar, så har du hela tiden känt att du suttit "löst". Har du klagat så har din sambo hotat med att det är bara att flytta om det inte passar. Det är inte helt lätt att förstå att du orkat kämpa vidare så länge med så litet stöd och uppskattning från din sambo. När du så tog steget och flyttade var det säkert något av en "sista droppen"-effekt. Jag tror att din sambos oginhet och känslomässiga snålhet då hade förbrukat all din kärlek och omsorg. Efter hårt tärande kan ett förhållande ibland, till synes plötsligt men ofta sedan länge förberett, helt ta slut. Det gläder mig att du nu har det bra även om det ibland känns litet ensamt. Med din positiva inställning till medmänniskorna kan du förhoppningsvis etablera nya, goda relationer.

    Så till frågan om att du inte skulle ha rätt till "ett enda öre". Sambolagen ger dig rätt till hälften av allt det som ni under årens lopp skaffat för ert gemensamma boende. Var och en får ta med sig det vederbörande hade före ni blev sambo. Men det som är köpt under tiden ni sammanlevde, oberoende av vem som betalade, ska ni dela värdet på. Detta gäller såväl bostad som möbler och annat som skaffats till hushållet. Du har alltså möjlighet att gå tillbaks ända till 1961, då ni först flyttade ihop, och gå igenom vad som införskaffat för det gemensamma boendet. Har någon bodelning skett sedan isärflyttningen förra året? Om inte, har du möjlighet att begära en sådan i dag. Om du känner att du blivit förfördelad, så kan du ha hjälp av att vända dig till en advokat. Börja att prata med din f.d sambo om dina rättigheter. Är han svår eller omöjlig att få kontakt med så sök hjälp. Även om du under åren inte fått den respekt och uppskattning du förtjänat, så behöver du inte dessutom avstå från din berättigade del från det gemensamma boendet.
  • Få hemmetsjournal.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!