Cancern är borta – ändå mår jag så dåligt!

Jag är 55 år och skulle vilja veta hur kroppen reagerar efter en äggstockscancer. Jag sökte i ett tidigt skede och man konstaterade att jag hade ”steg-ett-cancer”. Äggstockar och livmoder togs bort. Cystan brast vid operationen så jag fick ta cellgift efteråt. Jag blev mycket dålig av den behandlingen.

Det är snart två år sedan läkaren på onkologen sa att allt såg bra ut. Men jag mår fortfarande dåligt i hela kroppen och blir så orolig att jag har cancer på fler ställen. Varför mår jag så dåligt? Är det någon omställning i kroppen eller biverkning efter cellgifterna? Min mens upphörde för tio år sedan och jag tar inga mediciner nu.

Det viktigaste är att man vid efterkontrollerna aldrig misstänkt att du haft kvar några cancerceller som börjat växa igen. Det är under det första året efter diagnosen som risken för recidiv eller återfall är störst. Under det året är kontrollerna också mycket tätare. För dig har det redan gått två år sedan du blev opererad och cellgiftsbehandlad. Vid varje återbesök på onkologen har du fått besked att allt varit bra och risken för dig att behöva någon mer behandling minskar ju längre tid som går. Men det känner du säkerligen redan väl till. Jag förutsätter också att du vet att du ska kontakta den läkare som har hand om dig om något skulle tillkomma som du inte riktigt känner igen.

Du drabbades av en allvarlig sjukdom mitt under en omställningsperiod i livet som kan vara nog så svår att hantera. Det är mycket som kan inträffa under åren runt 50, både privat och i arbetslivet. Samtidigt mår många kvinnor dåligt av att hormonproduktionen är i obalans. När du blev sjuk hade visserligen dina menstruationer hunnit upphöra men äggstockarna producerade troligen fortfarande en hel del östrogen. När äggstockarna vid operationen togs bort upphörde plötsligt all hormonproduktion som de haft. Kanske tog du också hormontillägg mot övergängsbesvär innan du blev sjuk, medicin som sattes ut samtidigt med din operation och cellgiftsbehandling? Det är inte alls omöjligt att en del av dina besvär faktiskt kan hänga samman med menopaus och östrogenbrist.

Oro, trötthet och upplevelse av att hela kroppen mår dåligt kan vara en reaktion på allt som hänt dig – en allvarlig cancersjukdom, borttagande av livmoder och äggstockar, cellgiftsbehandling – allt händer inom en mycket kort tid, kanske alltför kort för att du överhuvudtaget skulle hinna reagera. Och så lika plötsligt är allting över, all behandling och all aktivitet stannar av. Det enda som händer nu är korta återbesök med först tre och senare sex månaders mellanrum.

Har du under den här tiden haft någon enda människa som du kunnat prata med om allt du gått igenom och om hur du egentligen mår? Om inte så tycker jag att du ska ringa till lasarettets kuratorsexpedition och fråga efter en kurator som är knuten till antingen kvinnokliniken eller gyn-onkologen. Jag tror att det skulle kännas skönt för dig att ha kontakt med någon erfaren person som har tid och som kan lyssna.