Min dotter har ett stort hästintresse och har ridit i snart tio år. Hon har en häst “på foder” som hon tävlar med och är mycket framgångsrik. Nu går hon på gymnasiet och eftersom vi bor i ett litet samhälle utan bussförbindelse är hon inackorderad på skolorten. Jag har höga kostnader för hennes skolgång och bor själv i en liten lägenhet för att få det att gå runt. Jag har gått arbetslös i flera år men har nu ett arbete.
Jag har aldrig bett hennes pappa om några pengar, men är det verkligen meningen att han ska slippa bidra till alla extrautgifter det blir för ett barn i den åldern? Hon har glasögon som måste bytas med jämna mellanrum och snart blir det aktuellt med körkort. Jag vill inte ha något socialbidrag men tycker att pappan borde betala mer nu när kostnaderna ökar. Är det bara vårdnadshavaren som måste betala? Finns det inga regler för det?
Av ditt brev framkommer tydligt att du är en uppoffrande mamma som på alla sätt försöker vara din dotter till hjälp och stöd. Vad som inte framkommer av ditt brev – mer än möjligen mellan raderna – är den förlust som din dotter gjort genom den så gott som avbrutna kontakten med sin pappa. Dessutom har du ju själv fått undvara ett vuxenstöd i din föräldraroll. Jag vet ingenting om hur du har levandegjort flickans pappa för henne under uppväxten, vilka bilder hon bär på av sin far, men jag tror att det är viktigt att hon idag får låta sina “inre bilder” möta verkligheten. Jag tror att det vore bra för din dotter om du kunde prata med henne och uppmuntra till kontakt med pappan. Oberoende av hur er vuxenrelation såg ut en gång i tiden, eller under vilka omständigheter den tog slut, så är din dotter gammal nog att idag själv initiera en kontakt med sin pappa. Hon kan ju skriva några rader och berätta om sitt liv, sin skola och sina intressen. Med stor sannolikhet har hon säkert varit nyfiken många gånger på både honom och sina halvsyskon.
Självklart är det bra för barnen om föräldrarna kan hjälpas åt med ekonomin också efter en separation. Väldigt många föräldrar gör också det. Framförallt brukar man försöka hjälpas åt när det gäller t.ex språkresor, skidresor och cykelinköp. Det är naturligtvis mycket lättare att bistå varandra om det finns någon form av relation som inte är alltför infekterad. Om flickan och pappan får en egen kontakt så ökar sannolikt hans vilja, att inte bara hjälpa henne ekonomiskt utan också att följa hennes studier och fritidsintresse. Jag tror att ni alla har mycket mer än ekonomiska fördelar att vinna på att etablera en kontakt med pappan. Lycka till med ett sådant initiativ.