Ingen minns längre den unge upphittarens namn. Eller om han ens existerade. För Dödahavsrullarna är omgärdade av idel mysterier.
Den officiella historien är att de återfanns 1947 av en liten beduinpojke som vallade getter på en ödslig högplatå tre kilometer nordväst om Döda havet.
På skoj kastade pojken in en sten i en liten grotta och han hörde då ett krasande ljud. När han sedan kröp in
i dunklet fann han ett antal krukor.
Vid närmare kontroll visade de sig innehålla en mängd 2 000-åriga handskrifter av pergament, alltså djurskinn som beretts och präntats med bläck.
En världssensation, skulle det snart visa sig. För Dödahavsrullarna, som de kom att kallas, var inte bara de äldsta bevarade bibeltexterna man sett. De hade också intressanta kopplingar till en viss Jesus av Nasaret.
I sitt kanske mest berömda tal, Bergspredikan i Matteusevangeliet, prisar Jesus i tur och ordning de saktmodiga, de som törsta efter rättfärdighet, de barmhärtiga och så vidare.
Gåtfull sekt
En nästan identisk text återfinns i Dödahavsrullarna. Även antalet saligprisningar, åtta, stämmer. Märkligt, kan tyckas, eftersom Nya testamentet nedtecknades senare än de återfunna handskrifterna.
Så vad är den troligaste förklaringen?
Förmodligen att Jesus själv tillhörde den grupp som tycks ha skapat och vårdat detta imponerande bibliotek. Många forskare gissar att det var just här han tillbringade de okända åren mellan 12 och 30, då han slutligen framträdde som förkunnare.
Vi talar alltså om esséerna, en gåtfull sekt som levde klosterliv i Dödahavsregionen århundradena runt vår tideräknings början.
Förutom att studera de heliga skrifterna förespråkade dessa ultrafromma judar ett liv i celibat, bedrev jordbruk och var närmast besatta av reningsbad.
De såg också tiden som en kamp mellan ljusets furste och mörkrets söner och trodde på Messias snara återkomst. Domedagen, menade de, var nära.
Magiska kunskaper
Sekten bestod mestadels av enkla människor, som bönder, hantverkare och herdar. Alltså samma sociala grupp som kom att utgöra Jesu lärjungar.
Esséerna hade vänt ryggen till den etablerade kyrkan för att istället själva försöka tolka de heliga skrifternas mysterium. Vilket som bekant också stämmer bra in på Jesus själv.
Men hade de även kunskap om magi?
Ja, det menade den tyske teologen Karl Heinrich Georg Venturini, som år 1800 lade fram teorin att det i själva verket var esséerna som lärde Jesus konsten att utföra underverk:
“Esséerna fokuserade på helande av kropp och själ. Jesus utbildades av dem under sin ungdom. Med sin överlägsna helande konst åstadkom han mirakler och överlevde korsfästelsen.”
Hundratals dokument
75 år efter det sensationella fyndet i Qumran, som klosterruinen idag kallas, är den teorin fortfarande blott en teori. Däremot har både utgrävningarna och forskandet fortsatt.
Till dags dato har över 900 dokument hittas. De flesta är skrivna på hebreiska och grekiska men vissa på arameiska, som var Jesu modersmål.
Några av dokumenten har luckor eller hål eftersom delar av pergamentet under åren har ruttnat bort. För att förhindra framtida förstörelse förvaras därför handskrifterna mestadels i mörker.
Till mysteriet hör även att den omtalade herdepojken aldrig har återhörts, än mindre fått någon belöning för sitt fynd.
Vissa tror att hans identitet i själva verket uppfanns av skurkaktiga plundrare som letade antikviteter i området utan tillåtelse.
När de sålde sitt fynd behövde de någon att skylla på, helt enkelt.
Jesus och sekten
Den svenske författaren och prästsonen Göran Tunström tillhör dem som tagit fasta på teorin att Jesus utbildades av samma religiösa sekt som kopplas till Dödahavsrullarna.
I romanen Ökenbrevet från 1978 låter han den blivande förkunnaren tillbringa sina okända år i esséernas kloster i Qumran. Där studerar Jesus de heliga skrifterna och börjar slutligen grubbla på om han själv är den utlovade Messias.
