Hej Benny!
I höstas gick jag i förtidspension. Min man har varit pensionär i flera år och tyckte det var trist att vara ensam. Han är något äldre än jag. Men inget blev som jag tänkt. Jag trodde vi skulle bli ett team och göra och dela saker i vardagen. Nu lever vi nästan parallella liv.
Han är djupt engagerad i ett, i och för sig vällovligt projekt, som god man åt ensamkommande barn. Det finns inte tid för annat eller andra. Våra vuxna barn klagar. Jag förstår att jag också måste hitta på något, så att dagarna blir meningsfulla. Tror du jag skulle passa som volontär på till exempel Stadsmissionen?
Jag undrar också hur det kommer att gå för vårt mellanbarn, bildar hon familj? Får hon jobb?
Besviken
Bennys svar: Ibland blir det inte som man vill, utan som det ska. Allt blir perfekt, även om man gör misstag, för dem lär man sig av. Våra livsvägar kan gå åt olika håll, men leder rätt. Du har verkligen ett stort hjärta och ett personligt engagemang i andra människor. Din motor är din stora energi. Ett volontäruppdrag hos Stadsmissionen skulle passa dig som handen i en handske. Jag kan se dig få fullt upp med nya bestyr och bli omtyckt och uppskattad för din goda insats. Dessutom får din man och du nya saker att prata om, ni är ju båda intresserade av människor.
Jag ser en bra partner och två fina barn för ditt mellanbarn. De strålar av lycka! Han är lång, ståtlig och trevlig och älskar henne innerligt. Din dotter kommer att arbeta med omvårdnad och senare med friskvård. Sunt leverne är hennes passion.
Kram Benny
