Hej Benny!
Är en kvinna som snart fyller 70. Jag är orolig och hoppas du kan hjälpa mig bli lugnare. Förlorade min bror för några veckor sedan. Det var oväntat och blev en stor sorg för mig. Bara några timmar innan, hade vi suttit och pratat med varandra. Vi träffades inte så ofta, då vi bodde 60 mil från varandra. Vi pratade mest på telefon. Men den här gången hade jag åkt hem till min barndomstad och han kom och hälsade på. Jag är så glad att vi fick de timmarna tillsammans.
Men jag har mycket frågor angående detta. Vem såg till att vi fick träffas den här gången, bara två timmar innan han gick bort? Vem tog emot honom? Var han ledsen över att lämna oss, eller kände han sig väl
till mods?
Nu när han är borta, tänker jag hela tiden på om jag kunde gjort mera för honom. Jag tror att han hade det jobbigt i sitt äktenskap. Kunde jag gjort mera där? Jag tänker och grubblar varje dag och saknar honom så mycket. Finns han hos mig?
Det var er mamma som mötte honom! Hon kom ner till jorden som en ängel och din bror fick ett bra avslut. Hans resa vidare blev vacker, han var aldrig rädd. Den sista gången ni sågs, anade han att det var dags för honom. Din bror ville träffa dig innan han gick bort. Det var viktigt för honom. Han sa inget om det som väntade, han ville att ni skulle få en stund med bara glädje. Det fick ni, det blev ett bra möte med prat och skratt. Tänk på det när sorgen känns tung. Er syskonkärlek var så stor. Det var er mamma alltid så glad över. Det fanns så mycket kärlek i er familj. Den kärleken finns fortfarande i ditt hjärta.
Ingen går ensam över till andra sidan. Det är alltid någon som kommer och möter. Din bror har det bra nu. Han hälsar att han älskar dig, väldigt, väldigt mycket. Se dig omkring, så upptäcker du tecken från honom. Han kommer att besöka dig.
Kram Benny
