Hej Benny!
Hoppas du kan hjälpa mig i mina funderingar: Jag är änka sedan fyra år tillbaka. Jag har funderat på hur min make har det, han fick somna in ensam. Vi var hos honom på dagen och när kvällen kom såg han ut att sova så gott, så tillsammans med personal på vårdhemmet kom vi överens om att vi kunde åka hem och sova. Skulle det bli en förändring skulle de höra av sig. Han lurade oss och vaknade aldrig mer. Det blev aldrig att vi pratade om hur den efterlevande skulle göra med bland annat fjällstugan (som gavs bort till våra två söner i slutet av 1990-talet). Vi skrev över arrendet på dem, sedan finns inga andra papper. Jag har fortsatt med att betala alla räkningar och försäkringar på stugan och jag känner nu att min ekonomi inte tål den belastningen. Om jag lämnar över nycklarna till sönerna, hur blir det för mig? Kommer jag att ha tillgång till stugan på samma sätt som tidigare eller blir jag puttad åt sidan? De har inte brytt sig tidigare utan endast varit där i stugan tillsammans med oss eller på senare tid mig under påsken. Yngste sonen är bosatt utomlands och har inte använt stugan alls. För övrigt har de inte brytt sig så mycket om mig, visserligen får jag hjälp med bilen när det behövs, men det är allt.
Jag har fyllt 79 år, är alert och kry, spelar boule och prenumererar men jag är mycket ensam. Jag har varit inne på dejtingsajter men inte lyckats hitta någon man. Ser du om jag framöver kommer att träffa någon, jag vill gärna röra på mig men inte ensam.
Jag hoppas mycket på ett svar från dig som kan skingra mina tankar och bekymmer.
Kära du, den son som bor kvar i Sverige är lite för ekonomisk av sig, han tar för givet att du ska betala. Du har inte konfererat med dina söner så att de förstår. Men båda vet egentligen att de bör betala. Du måste ta upp detta. Du kommer att få möjlighet att åka till stugan, men den som nyttjar den är den som ska betala. Diskutera!
Jag förstår att ditt hjärta bultar efter någon, det var ett tag sedan din man “lurades”. De som lämnar oss brukar göra så. Man kan gå på toaletten, ut i korridoren, då smiter de. De går aldrig ensamma, hans mamma hämtade honom. Det var en fridfull övergång till andra sidan. Du kommer snart att få ett varmt hjärta att klappa för dig. Det är en man du träffat tidigare. Han ger ett löfte om att ringa och träffas igen – han ringer, men det tar lite tid.
Du undrar var ditt riktiga tilltalsnamn kommer ifrån, tyvärr kan jag inte gå in på det här i tidningen, det är för privat.
Lycka till!
Kram Benny
