Hej Benny! En av våra döttrar skilde sig för cirka fem år sedan. För ungefär två år sedan träffade hon en ny man, som hon flyttade ihop med för 18 månader sedan. Och sedan dess har allt förändrats. Hon ringer bara när mannen är på jobbet, om vi ringer på annan tid svarar hon inte i telefonen, alternativt “knappar bort” samtalet.
Vår dotter har tre barn vuxna barn och ett sladdbarn. Den nye mannen har två barn, varav den yngste bor hos dem liksom vårt yngsta barnbarn. Vi firar inte jul tillsammans längre eftersom han måste fira med sina barn och sin före detta fru, som han skildes från för 20 år sedan. Skälet han uppger är att hans vuxna dotter vill vara tillsammans med båda sina föräldrar. Vår dotter tillbringar då mesta tiden i köket, varken han eller hans barn hjälper till. Värst av allt är dock att han inte tål våra barnbarn. Vi är inte heller välkomna dit, vilket framgår mycket tydligt. När vi kommer dit bevärdigar han sig inte att komma ner och hälsa förrän vi varit där bortåt en timme. På samma sätt behandlar han hennes barn, vilket gör att de känner sig ovälkomna.
Vår yngsta dotterdotter har blivit helt förändrad, hon har blivit så tyst och stillsam. Hon har aldrig några lekkamrater hos sig numera.
Även vår dotter har förändrats till oigenkännlighet, till och med hennes röst är förändrad. Hon ringer ytterst sällan numera och svarar nästan aldrig i telefonen när vi ringer.
Vi känner oss förfärligt oroliga och funderar på hur vi ska kunna hjälpa vår dotter, men hon vill inte ha någon hjälp. Hon hade dock för några veckor sedan sagt till ett av sina vuxna barn att hon ångrade att hon gått för fort fram och köpt hus tillsammans med någon hon knappt känner.
Kan du se hur det kommer att lösa sig? Kan vi göra något?
Kära du,
er dotter har det inte lätt. Hon lever med en klar manipulatör. Han saknar empati och vill ha total kontroll. Som ni förstår är det värre för er dotter. Utåt visar han upp en polerad sida, tänk er då hur han är när han är själv med er dotter. Psykisk misshandel kan föra tankarna till en religiös sekt, man blir hjärntvättad och självkänslan blir minimal. Man har inte kraft att ta sig ur. Din dotters sambo styr sin familj med järnhand. Lyckligtvis kommer det att ta slut snart. Men efter en sådan här relation är det jätteviktigt att inte bli rädd för kärlek och människor. Det är lätt att känna sorg och bli deprimerad. Genast efter brytningen bör din dotter söka psykologhjälp så att hon inte får skuldkänslor för sitt val. Det är inte hennes fel att det har blivit som det blivit. Den typen av män tycker om starka kvinnor för de vill ha motstånd när de bryter ner någon.
Så er dotter har ännu inte träffat sin livskärlek, sin själsfrände. Den stora livspassionen väntar runt hörnet. Lycka till! Kram Benny
