Hej Benny!
Jag heter Inger och närmar mig de 70-åren. Jag har varit tillsammans med min man i cirka 50 år men har väl egentligen aldrig varit lycklig. Han har druckit alkohol nästan hela tiden och själv har jag känt mig som en obetald piga, då jag inte fått någon som helst hjälp av honom. Idag känner jag mig gammal, grinig och bitter. Vi har tre vuxna barn och två av dem har gått igenom jobbiga skilsmässor. Ofta känns det som om man inte skulle orka en dag till. Min yngste son har missbruksproblem och är mycket ensam. Själv är jag helnykterist men måste ta både sömnmedel och nervlugnande. Blir det någonsin bättre för mig själv, mina barn, min man?
Sammanhållningen i familjen är i det närmaste obefintlig. Även kontakten med min enda syster är borta. Blir vi vänner igen? Jag har nästan gett upp hoppet.
Kära du,
Jag hör på din ton att du är starkt medberoende när det gäller din mans alkoholism. Även om han inte vill förändra sig kan du gå i en antigrupp så du får en positiv livssyn. Man kan inte förändra världen utan bara sig själv och få en annan syn på sin omgivning. Jag ser att din son får behandling för sina problem och blir fri från mediciner och alkohol. Han träffar en ny partner som också är före detta missbrukare. De blir mycket lyckliga tillsammans.
Din syster tar kontakt igen och ni får en bra relation. Jag vet att det handlar om att sätta gränser och vara tydlig. Ibland behöver man hjälp av medmänniskor. Därför är medberoendegrupper fantastiska.
Lycka till!
Kram
Benny
