Hej Benny!
Jag är en kvinna på 50+. Jag har levt ett relativt bra liv med en del svårigheter på vägen. Jag har tre barn som är mitt allt. Alla har boende på olika håll så jag tycker det är tomt och ensamt. Jag älskar min man och vi har det bra tillsammans. Har ett jobb som jag trivs med fast det är tungt och stressigt. När två av mina barn var små hade jag rätt svår panikångest. Jag sökte aldrig hjälp på grund av att jag var rädd att de skulle ta mina barn. Att jag skulle ses som en dålig mor.
På senare tid har jag känt av panikångesten igen men idag kan jag hantera den bättre. Har genom åren använt mig av Rosenterapi vilket har hjälpt mig genom en del svåra saker som vi har bearbetat.
Trots detta känner jag en inre oro. Är ofta ledsen. Saknar mina barn något oerhört. Alla mina jobbarkompisar och vänner har barnbarn och det är något jag saknar så mycket att det gör ont. Min äldsta dotter är snart för gammal och jag sörjer om hon inte får uppleva lyckan att bli mor. Kan du se vad all min oro och ledsenhet grundar sig i?
– Kära du,
Ångest står för olika rädslor. Du har ångest för framtiden, och det känns som om du grubblar, tänker och analyserar lite för mycket. Du lägger locket på känslor som vill komma ut. När man har en panikångestattack är det viktigt att man andas lugnt och behagligt, därför vill jag tipsa om meditation. Den bygger på andning och då får du ut känslorna innan de ställer till det. Den inre resan är fantastisk med meditation.
Lycka till!
Kram
Benny
