Lars var min älskade vän för många långa år sedan. Jag skulle vilja träffa honom för att säga förlåt och ge en förklaring till att jag var så dum och elak mot honom i vår ungdom. Jag älskade ju honom. Han var min första kärlek och den enda riktiga. Mitt liv blev struligt. Åren har gått, kanske har han glömt mig. Jag har ofta plockat fram hans foto och har haft honom i tankarna genom åren. Hans bild har gett mig tröst när jag har haft det svårt. Jag bär på en ångest för mitt beteende mot honom. Kan du se om jag får träffa honom, samt var och hur, innan allt är för sent? Jag vill bara ha ro i min själ.
Kära vän. Jag blev så rörd av din berättelse om ditt livs kärlek. Lars lever fortfarande, han mår bra och tänker inte ett dugg på det dåliga som hände mellan er. Det är bara positivt och kärleksfullt och han ser dig som en fin människa. Han kommer att bli glad när du söker upp honom. Fatta pennan, lyft luren och låt kärleken blomstra! Man ska leva i nuet.
