Jag skriver till dig angående min dotter. Hennes samboförhållande har tagit slut. Hon trodde att hon hittat mannen som hon skulle dela sitt liv med. Nu är hon så fruktansvärt olycklig. Jag undrar nu hur detta ska sluta. Jag är väldigt orolig för henne. Kommer det att lösa sig? Blir det någon annan hon kommer att träffa? Barnens bekymmer blir mina. Jag undrar även över mitt arbete. Kommer det att bli bättre? Jag har tappat all arbetsglädje som det är nu.
Jag vill säga att det finns en mening med allt. När man är i en separation tror man aldrig på ny kärlek. Hade det varit bra hade det inte tagit slut – man idealiserar. Nu har din dotter en möjlighet att träffa sitt livs kärlek. Det positiva är att hon vet hur det är när det är som bäst och att vi ska sikta på att ha det så hela tiden. Hon kommer att ledas till den här mannen. Det börjar med en massa prat. Mycket telefonsamtal. Deras första möten blir väldigt laddade. Det är en pojkaktigt söt kille, riktigt snygg. Han är väldigt idrottsintresserad, väldigt kunnig på datorer, tyvärr inte så praktiskt lagd, men man kan inte kunna allt. V
ad fint att dina barnbarn har dig, du är deras trygghet just nu och ni får tillfälle att umgås. Tyvärr ser jag ingen förändring i arbetet. Men du kommer att tycka att det är roligt att gå till jobbet igen. Upp med hakan – allt blir bättre!
