Hej Benny!
Jag är en kvinna på 74 år, har under flera år vårdat min make i hemmet. Sedan januari i år är han på ett demensboende. Det bedömdes att han behövde plats där. Jag diskuterade beslutet med mina barn och de övertygade mig om att jag inte orkade fortsätta sköta honom hemma. Men allt har gått så fort, det är också anledningen till att jag inte mår så bra, jag har inte hunnit med. Men min make har varit sjuk till och från sedan 1971, så det har samtidigt varit en “lång resa”.
Mina frågor är: Kommer jag över detta och mår bättre? Kommer jag att skaffa nya vänner? Vänkretsen har under åren blivit mycket liten. Kommer jag att klara ta mig ut på egen hand, bio, teater med mera? Resa kan jag inte tänka mig att göra ensam.
Jag besöker min man två gånger per vecka, känner att jag inte orkar mer. Enligt mina barn har jag gjort mitt, sonen säger: “Du har skött pappa sedan jag var 11 år” – sonen fyller 50 år i år!
Jag tycker att du har haft tid på dig att förstå hur det är med din man. När personer blir sämre har vi svårt att förstå, då kommer verkligheten ifatt oss. Det är fantastiskt att du insett att du måste leva ditt eget liv och du har satt dig själv åt sidan alldeles för mycket. Det är aldrig för sent att börja leva.
Jag känner att du möter en några år yngre kvinnlig vän med stort socialt kontaktnät. Den kvinnan är väldigt sportigt klädd med ungdomligt yttre och har enorm energi att entusiasmera sin omgivning. Jag känner att du kommer att resa, gå på teater, ordna middagar, bli bortbjuden samt träffa en man. Er kärleksre-lation bygger på stark vänskap och han kommer att med sin en-tusiasm ta tag i saker i ditt liv. Jag ser även att din man har en uthållighet och starkt hjärta så han kommer att leva länge till.
