Hej Benny!
Jag skriver till dig för att jag och min man är så ledsna. Vi har fått reda på att vi i vår dotters ögon är “döda”. Jag har blivit kallad alkoholist av hennes sambo. De stod i vår trappa och vrålade och svor i tjugo minuter. Detta hände efter midsommar förra året.
En av deras söner (då 18 år) bodde hos oss och hade ett bra betalt jobb hos grannen. Hans pappa, vår dotters sambo, började dra i pojken som givetvis försvarade sig. Det blev slagsmål. Jag ropade in min man som fick ta isär dem. Vårt barnbarn grät och ville stanna eftersom de drack för mycket hemma. Då skrek vår dotter att vi aldrig mer skulle få se våra barnbarn. Skolorna har blivit förbjudna att lämna barnen till oss.
Vår dotters äldste pojke, 21 år, och hans fästmö kom till oss efter midsommarfesten. De ville inte åka till vår dotter: “de dricker för mycket”. “Vila upp er här, ni”, sa jag och tänkte på festandet under midsommarhelgen. Men dessa ord gav mig en utskällning från vår dotters sambo.
Vad ska vi göra? Vi älskar våra barnbarn och har haft dem hos oss i 17 år, alla helger och skollov. Jag gråter varje dag och orkar inte gå in i det rum som var pojkarnas när de var här. Ja, som du förstår finns det mycket mer att berätta, men inget tyder på att vi gjort något fel. Ingen svarar när vi ringer till dem. Detta hem är låst för oss.
Kan du tala om för oss varför det har blivit så här? Alla vi känner frågar varför pojkarna inte är med oss. Jag berättar – kanske för att få höra att det inte är vårt fel. Får vi någonsin träffa våra pojkar igen? Jag har varit hos kurator och läkare, men de kunde inte råda mig.
Benny svarar:
– Kära mormor. När man har med barn att göra ska man inte dricka. Ni har alla i familjen jobbigt med alkohol och då drabbar det både barn och barnbarn. Jag känner att din dotter och sambo dricker för mycket men att du och din man ibland också tar till alkohol. Jag blir så bekymrad för barnbarnen som far väldigt illa, så jag förstår din oro! Men jag ser att barnbarnen kommer att vilja söka upp er när de blir större. Hela gänget kommer efter hand, de saknar er och ni är viktiga för dem eftersom ni har en sund inställning till vad de behöver, det vill säga kärlek, och de känner sig sedda av er.
Jag känner att det är en mjuk och känslig kille som kommer först hem till er. Han är över 21 år. Det är han som bryter isen. Därefter kommer hans syskon också. Jag känner också att era barn kommer hem och att det blir lugn i familjen, från krig till fred. Jag önskar er all lycka och kärlek, den kärlek ni kommer att finna med varandra.
Ni har både fel och rätt, alla parter. Glöm inte bort att människor med alkoholproblem behöver söka professionell hjälp. Man måste inse att man är delaktig i de problem som finns. Någon får gräva ner stridsyxan, och det kan ju bli ni som gör det.
Lycka till!
