Käre Benny!
Jag vill inte be dig se min framtid, för är man snart 90 år så är man glad för varje dag man kan stiga upp, sköta sig själv, sitt hus och sin trädgård. Har ingen som helst hjälp mer än av en snäll granne, som skottar på vintern och sköter gräsmattor på sommaren.
Nej, det jag vill fråga dig om är följande: För cirka sju år sedan avled min sambo och han var bland annat radioamatör och kommunicerade ofta med kompisar via morsealfabetet. Efter hans död förekom det en del knackningar, men jag är inte så kunnig i morsealfabetet att jag kunde tyda dem. Han knackade alltid så fort. Detta upphörde efter en tid (om det nu var han), men istället ringer det nu på ytterdörren alla tider på dygnet, ofta vid femtiden på natten, men det är aldrig någon där.
Jag har talat i telefon vid den tidpunkten, och den jag talade med sa att nu får du besök, men där fanns som vanligt ingen. Jag kan från det rummet se direkt mot ytterdörren, och det är så öppet att ingen kan ha försvunnit. Någon påstår att det kan ha varit ett djur, men något djur kan inte nå dörrklockan och det kan inte heller vara en fågel, det skulle jag ju ha sett.
Snälla, hoppas du kan hjälpa mig med detta, det vore underbart att få klarhet och ingen skulle vara gladare än jag om det var en hälsning från min sambo. Jag har ingen grav att gå till, han var sjökapten och ville begravas i havet, vilket han också fick.
Benny svarar:
– Kära Ulla. Jag känner det som om det var din före detta sambo det rör sig om. Just knackningar är ett tydligt tecken, men det här med att använda sig av morsealfabetet har jag aldrig hört tidigare. Jag har via ditt brev tagit upp hans energi och kommunicerat med honom. Han gjorde allt för att komma i kontakt med dig i början för att du inte skulle vara ledsen. Han har det så bra på andra sidan där han är. Och det är klart att han vill ringa på ytterdörren! När du har öppnat går han in och är hos dig. Han lovar att fortsätta besöka dig samt ge dig ännu tydligare tecken. Vad vackert att du är så tacksam för ditt liv!
