Det finns små djur och stora djur och så finns det valar. De är riktigt stora. Hanen av kaskeloten, som är den största tandvalen, kan bli 20 meter lång och väga 40 ton. Han har en märklig kroppsform – huvudet är kolossalt stort, en tredjedel av kroppen. Han kan dyka ner till tre kilometers djup för att fånga bläckfiskar som är kaskelotens huvudföda.
Man blir imponerad, det är svårt att föreställa sig ett så stort djur. Och vad gör man då? Jo, jag bestämde mig för att jag ville se det med egna ögon. Kaskeloter finns så nära som utanför Norges kust. Det går speciella resor till Lofoten där man får följa med ett fartyg ut på havet och leta efter valar. Och det var precis vad jag ville göra.
Det är en del år sedan nu men vissa minnen stannar kvar för evigt. Först var det en lång resa, flyg till Kiruna och därifrån tåg till Narvik. Det var därifrån själva valresan skulle utgå morgonen därpå. Jag sov lite oroligt minns jag men det berodde nog mest på ljuset. Detta var vid midsommartid och som skåning är jag ju ovan vid att det är ljust hela natten.
Vid frukosten på morgonen visade det sig att vi var tio personer som skulle följas åt på valsafarin. Jag tror det var en gammal dröm som skulle gå i uppfyllelse för oss alla. En guide hälsade oss välkomna och vi fick åka buss till den lilla staden Svolvær där vi skulle bo.
Lång resa rakt ut
Nästa morgon var det dags! Nu var vi förväntansfulla. Bussen körde oss till Andenes som är orten allra längst upp i norr på Lofoten med hela Atlanten utanför. Vi skulle åka med en gammal valfångstbåt vars skeppare sadlat om och nu körde turister som ville se valar. Det var en glad och väderbiten man. Han berättade att vi måste åka långt ut eftersom kaskeloter vill ha djupt vatten. En och en halv timme skulle resan ta innan vi var på rätt plats.
Det blåste en hel del den här morgonen. Sjön låg inte precis spegelblank, snarare gick vågorna rejält höga och skummade ordentligt. Några av oss såg oroliga ut, två av oss blev så dåliga att de kastade upp. Själv kände jag också att det var på gång. Efter en halvtimme på havet bestämde skepparen att vi skulle vända tillbaka. Han vågade inte ta ansvar eftersom han insåg att vi alla saknade sjövana.
Lite besvikna var vi allt men också lättade. Havet är inte att leka med för landkrabbor!
Tillbaka på hotellet blev det middag men plötsligt, mitt under middagen, kom guiden inrusande.
– Vinden har lugnat ner sig. Ska vi göra ett nytt försök ikväll?
Självklart ville vi alla det och den tur som väntade blev nästan overklig.
Mäktig upplevelse
Långt ute på havet upplevde vi hur en röd sol försvann under horisonten för några minuter och sen steg upp igen. Strax därefter signalerade skepparen att han såg ett “blås”, en kaskelot som sprutade vatten.
Vi seglade närmare och under några oförglömliga minuter kom den väldiga valen upp till ytan och lade sig längs båtens sida. Den var kanske nyfiken som vi. Fast vi var nog lyckligast.
Sen plötsligt försvann den ner under ytan igen och vi såg den inte mer. Men vilken upplevelse. Tillbaka på hotellet var vi så uppfyllda av vad vi varit med om att vi hade svårt att somna, trots att det redan var morgon och vi varit uppe hela natten.
Naturen är fantastisk, som det heter, och vissa upplevelser måste man unna sig. Jag kan verkligen rekommendera en valsafari!
