• Få hemmetsjournal.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!

  • Dags att odla: Sköna bönor & härliga ärter

    Ätliga ärtväxter är lätta att lyckas med och man behöver inte ens ha ett trädgårdsland – en kruka eller ampel på balkongen går också bra. Höga och slingrande, låga och buskiga, gula eller violetta – här finns något för alla smaker!

    Dags att odla: Sköna bönor & härliga ärter

    Bra att veta om bönor

    Bönor och ärter hör till baljväxterna, det vill säga familjen ärtväxter (Fabaceae), och det finns flera med ätliga baljor eller skidor som innehåller stora, näringsrika och goda frön. Antingen tar man bara rätt på fröna eller så äter man hela bönbaljan eller ärtskidan. Vanligast på våra breddgrader är bönor (Phaseolus), bondböna (Vicia) och sockerärt (Pisum).

    Välj böna

    Förutom trädgårdsbönan kallar man också släktingarna bondböna och rosenböna för bönor eftersom deras frön är så där klassiskt njurformade, till skillnad från ärtans som är rund.

    Böna

    Phaseolus vulgaris

    Det finns en mängd olika bönor att välja bland och man delar in dem efter utseende eller användning: brytböna, vaxböna, purpurböna, kokböna och skärböna. Man hör på namnet hur de ser ut och hur de ska användas. Ofta kallar man dem rätt och slätt för trädgårdsböna.

    Det finns både höga, slingrande sorter, så kallade störbönor, och de som blir låga, det vill säga buskbönor. De högväxande behöver stöd och kan bli fina som insynsskydd om man har en liten trädgård eller odlar på en uteplats eller balkong. Varför inte sätta upp störar som en kåta med slingrande bönor så att de blir en koja till barn och barnbarn? Tänk på att placera högvuxna sorter så att de inte skuggar andra växter i odlingarna. Föredrar man behändigare plantor kan man välja buskbönor, som man till och med kan odla i ampel.

    De sorter där man äter baljorna skördas innan de börjar svälla upp. Kokbönor, där man bara äter innehållet, plockas däremot när fröna är mogna. Högvuxna sorter tar längre tid på sig innan de ger skörd och kan därför behöva förkultiveras.

    Brytböna har långsmala, gröna baljor och när man skördar dem späda kallas de haricots verts. Allra godast blir de om man kokar dem snabbt. 'Cropper Teepee', 'Faraday' och 'Marona' är tre buskbrytbönor.
    Gul vaxböna och violett purpurböna påminner om varandra men har olika färg på baljorna. Vid kokning tappar däremot purpurbönan sin färg och blir grön. Bägge serveras lättkokta. Sorter av vaxböna är 'Neckargold' och 'Rocdor'. Extra vacker är den lilaspräckliga 'Meraviglia'. En vanlig purpurböna är 'Blauhilde'.

    På kokbönor, som ofta kallas spritböna, plockar man ut fröna och äter dem. En gammal kokböna i odling är 'Mor Kristin', en kulturarvssort. En italiensk kokböna är 'Borlotto Lingua di Fuoco'.

    Skärbönan får långa, breda baljor med något vågiga kanter. Skörda innan fröna mognar och skär baljorna i bitar före kokning. Två exempel på skärbönor är 'Limka' och 'Admires'.

    Bondböna

    Vicia faba

    Bondbönan kallas också böna, trots att den hör till ett annat ärtsläkte än trädgårdsbönan. Den är gammal i odling och man har till och med hittat rester av den i arkeologiska utgrävning från 1000-talet.

    Bondbönan är snabbväxande och gror vid lägre jordtemperatur än andra bönor, vilket gör att man kan odla den i precis hela landet – även vid direktsådd. Plantan blir cirka meter hög och kan behöva stöd för att hålla sig upprätt. Baljorna kan ätas färska om man plockar dem tidigt, innan de börjat svälla. Annars låter man baljorna svälla och plockar ut själva bönorna. Både färska och förvällda bönor kan sparas i frysen. Sorter är bland annat 'Express' som är, precis som det låter, en snabbväxande bondböna. 'Red Epicure' får vinröda bönor i baljan. 'Crimson Flowered', en kulturarvssort från 1778, får röda blommor istället för vita. Baljor och bönor blir däremot gröna.

    Rosenböna

    Phaseolus coccineus

    Rosenbönan odlas ofta som prydnadsväxt, men den är även en fin matböna och de kokas som brytbönor. Den får mer än ett par meter långa rankor som slingrar sig upp för spaljéer eller klätterställningar.

    Baljorna blir 15–20 centimeter långa, men för att de inte ska bli trådiga bör man skörda dem innan de når sin fulla längd. De flesta sorter har röda blommor, som 'Prijswinner', men det finns också vitblommande, som 'White Emergo', eller de som blommar i rosa, som 'Sunset'. 'Painted Lady' är en gammal 1700-talssort med tvåfärgade blommor i rött och vitt. Även här finns lågväxande varianter. Dit hör till exempel 'Hestia', som bara blir cirka 45 centimeter hög.

    Purpurbönan har en vacker lila färg, som tyvärr försvinner vid kokning.

    Så lyckas du med bönor

    • De vill alla helst växa på en solig, varm och skyddad plats med en djup, mullrik jord.

    • Så direkt på växtplatsen när jordtemperaturen är över 12 grader, vilket brukar vara en bit in i juni. Högvuxna sorter man behöver förodla inomhus först. Räkna med att det tar 60–90 dagar från sådd till skörd.

    • Låt det var 10–15 centimeter mellan plantorna och ungefär en halvmeter mellan raderna. För rosenböna gäller det dubbla ­avståndet.

    Sockerärt 'Sweet Delight'.

    Odla läckra ärter

    Ärter är precis lika lättodlade som bönor och sockerärter är ett måste i odlingen just för att de är så goda att äta färska. Frossa i sockerärter och brytsockerärter under sommarens måltider eller bara ta en tur i odlingen och ät dem som godis.

    Ärt

    Pisum sativum

    Ärter har odlats länge i Sverige och kan växa i hela Sverige, ­också i fjällregionen. Precis som med bondböna har man funnit spår av dem i arkeologiska utgrävningar från före 1000-talet. Höga sorter blir ett par meter höga, men det finns också ­lågvuxna ärter som bara blir cirka 40 centimeter höga.

    Brytsockerärt liknar sockerärt, men baljorna är fylligare. Båda äts hela. Sprit- och ­märgärt odlas däremot för de gröna ärtorna. Man skiljer dem åt genom att spritärtens ärtor är släta, medan märgärtens är skrynkliga. Kokärt, den vi använder till ärtsoppa, odlas för ärtornas skull, som torkas och sparas.

    Vanliga sockerärter är 'Norli' och 'Sweet Delight'. 'Shiraz' får en vacker vinröd färg på baljorna, men de tappar sin färg när man kokar dem. En brytsockerärt är 'Sugar Snap'.

    Vill man ha en lågvuxen sockerärt finns 'Tom Thumb', som är en 1800-talssort. Spritärter är exempelvis 'Douce Provence' och 'Petit Provençal'. 'Karina' är ett exempel på märgärt. Om man vill odla en gammal kultur-ärt finns gråärt, som förr odlades i större delen av Sverige. En sort som finns i handeln är 'Solberga'.

    Sockerärter behöver höga och rejäla stöd att klättra på.

    Bästa ärt-tipsen!

    • Välj en varm och solig plats med en djup och mullrik jord.
    • Så inte för tidigt utan vänta på att jorden är mer än 10 grader.
    • Låt det vara 5–8 centimeter mellan plantorna och runt en ­halvmeter mellan raderna.
    • Räkna med att det tar 50–70 dagar från sådd till skörd. Man kan förkultivera inomhus på våren och sedan plantera ut om man vill skörda tidigare.

    Bra för jorden

    Ärtväxter är inte bara nyttiga för oss att äta – de är också nyttiga i ­odlingen och kan användas för att ladda jorden med kväve. De har små knölar på rötterna med bakterier som binder luftens kväve så att ämnet blir tillgängligt för växterna. Som tack för hjälpen får­ bakterierna kolhydrater från växten de ­sitter på.

  • Få hemmetsjournal.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!