KBT-terapi hjälpte Ingegerd efter bröstcancern

Det var en februarimorgon 2018 som det tog helt stopp för Ingegerd Alatalo. Efter flera hårda slag ville hon inte vakna mer. Hon drogs med svåra sviter av bröstcancer och hennes syster dog hastigt.

– Efter sex år med sjukdom och elände tog kroppen slut. När morgonen kom ville jag inte vakna. Jag kunde inte andas och hjärtat krampade och jag hade ett tryck över bröstet som jag inte kände igen. Stark panikångest känns ungefär som en hjärtinfarkt, säger Ingegerd Alatalo.

Den morgonen blev ett uppvaknande för Ingegerd. Hon måste våga be om hjälp. Något hon aldrig gjort tidigare. Tvärtom var hon den starka, “the rock” som hon själv säger, eller stålkvinnan, utåtriktad och social. Samtalspartnern som andra kunde luta sig mot. Men som själv aldrig bad om hjälp.

– Jag ville inte belasta andra med min oro och mina sjukdomar. Det kändes som om hela jag var ett problem. Jag slöt mig i min bubbla och grät i det tysta. Jag var min egen värsta fiende.

Ingegerd är född och uppvuxen i Tornedalen och den sjungande dialekten finns kvar. Idag bor hon i Hultsfred med sin särbo och dottern är vuxen. I sitt arbete som marknadsförings- och utbildningssamordnare är hon van att ha många bollar i luften. Varningssignalerna hade funnits där i flera år, men Ingegerd hade vägrat lyssna.

Klarat allt
– Jag har varit ensamstående mamma och försörjt min dotter, multitaskat och klarat allt. För mig var det en svaghet att behöva be om hjälp. Men den här gången blev det för mycket. Jag hade oro och ångest, fick humörsvängningar och klarade inte längre av mina egna tankar. Det var som ett garnnystan i huvudet – jag blev paralyserad och kunde inte fokusera.

Det är idag sex år sedan Ingegerd fick sin bröstcancerdiagnos. Hon hade drabbats av galopperande hormonell cancer och opererade bort högra bröstet med kort varsel.

– Jag tvekade inte ens, det kändes som jag hade en alien i kroppen, en obehaglig känsla som försvann efter att de tagit bort bröstet.

Läkarna kunde konstatera att cancern inte hade spridit sig. Ingegerd slapp strålbehandling och cellgifter och fick medicin som minskar upptaget av östrogen i cancercellerna.

– Efteråt kom chocken att jag var plattbröstad på ena sidan. Jag klarade inte av att se mig själv i spegeln. Samtidigt fick jag kraftiga biverkningar av medicinen och ramlade rakt ner i ett kemiskt klimakterium med kraftiga vallningar dygnet runt.

Ingegerd gick upp 15 kilo i vikt och drabbades av diabetes typ 2 och sömnapné. En utredning visade att hon hade 22 andningsuppehåll i timmen, och hon fick CPAP-mask, en form av andningsmask, nattetid.

– Den fungerade inte. Jag fick panikångest och klaustrofobi och jag fick byta till bettskena.

Misslyckade operationer
Hon gick också igenom en rad misslyckade operationer för att rekonstruera höger bröst.

– Sjukdomarna kom slag i slag och jag kände mig stympad. Jag hade oro och ångest och kunde inte koppla av. Jag var tjock och svullen efter alla sjukdomar med ständig värk i rygg och leder och jag började ta värktabletter för att orka. Jag tyckte inte om mig själv, kände mig fet och blev nästan paranoid, det kändes som om alla gaddade ihop sig och ville mig illa. Jag fick en massa hjärnspöken…

Samtidigt dog Ingegerds syster hastigt. Förlusten och saknaden gjorde att hon fick starka stressreaktioner.

– Jag oroade mig över nära och kära. Jag ringde och kollade att allt var bra och var rädd att något skulle hända dem, att de skulle dö. Men jag struntade i mig själv, kunde gå rakt ut i vägen utan att se mig för.

Vändpunkten kom då hon efter den morgonen i februari via sin arbetsgivare fick hjälp av en psykolog som rekommenderade Ejagården och mindfulbaserad kognitiv behandling i grupp.

– Det vände redan efter första mötet. Vi lyssnade och grät tillsammans. Alla var olika, men vi delade samma smärta, känslan av att inte duga. Och att inte räcka till.

Duger som hon är
Behandlingsprogrammet pågick under åtta veckor. Ingegerd gjorde dagliga övningar i mindfulbaserad kognitiv beteendeterapi, avslappning, självmedkänsla och en mindfulnessmeditation som kallas kroppsskanning.

– Så fort stress och orostankar kommer går jag undan och sätter mig ner och fokuserar på olika delar av kroppen, en i taget, och försöker vara närvarande i nuet.

Övningarna har på kort tid hjälpt Ingegerd att inse att hon duger som hon är – och att vara i nuet.

– Världen öppnade sig. Som högpresterande med höga krav på sig själv var det skönt att börja tycka om mig själv. Det gjorde susen på oro, ångest och stress att släppa på prestationen och kontrollen och inse att jag gör ett lika bra jobb ändå. All skam jag känt är borta.

Stundtals kommer det en dipp, men Ingegerd låter inte längre oron och ångesten ta över. Idag har hon lärt sig att gå undan, andas och analysera vad som gör henne orolig och stressad.

– Jag vågar stanna upp och vara kvar i känslan, utan att vara rädd och känna efter hur det känns i kroppen. Var kommer orostankarna ifrån och vad kan jag göra åt dem? Efter fem minuter är problemet löst.

Ibland ber hon en sinnesrobön tyst för sig själv.

– “Det jag inte kan göra något åt släpper jag” och så slipper jag älta. Jag kan också ta stunder då jag tillåter alla dåliga känslor flöda och efter ett tag lessnar jag och då släpper jag det. Att gå i mindfulbaserad kognitiv beteendeterapi är det bästa jag gjort. Jag är övertygad om att jag inte hade kommit igen så snabbt annars. Jag har blivit mjukare och mer känslig och har en annan kärlek till mig själv. Jag lever i nuet och duger som jag är. Det känns ljuvligt!