Hur många insekter finns det i Sverige? Det är naturligtvis en fråga som är omöjlig att svara på. Miljoners, miljoners biljoner, som man sa när man var liten och ville tala om att det fanns riktigt mycket av något.
Jag minns en dag i somras på stranden när vi skulle ligga och sola. Där flög några ytterst små, knappt synliga insekter som satte sig på oss. Det kunde sitta säkert hundra på en enda arm. Och det kittlade. Till slut var vi tvungna att klä på oss och ge oss därifrån. Där kunde man tala om miljoners, miljoners biljoner. Det blev för mycket till och med för mig som annars älskar insekter.
Lite lättare blir det om man går över till att tala om antalet arter. Av fjärilar finns cirka 2 800 olika arter i Sverige, av skalbaggar över 4 000 arter, av humlor finns 38 arter, av vildbin cirka 260 arter, av nyckelpigor 67 arter, av bärfisar 53 arter.
Man kan hålla på hur länge som helst och räkna upp grupp efter grupp och för varje grupp blir man lika förvånad över det stora antalet arter. Jag kan erkänna att jag länge trodde att en humla väl var en humla. Inte anade jag att det fanns en massa olika arter.
Denna rikedom på arter tycker väl de flesta av oss är något väldigt trevligt. En blomsteräng där det fladdrar en massa fjärilar av olika färg och storlek blir man ju glad över. Likaså om man får se en liten gul nyckelpiga när man trodde att alla nyckelpigor var röda.
Myggentusiaster finns
Men det finns en grupp av insekter som de flesta av oss gärna varit utan. Stickmyggorna! Det lär finnas 47 olika arter av stickmyggor i Sverige. Och som vi alla vet kan de vara väldigt talrika.
Jag minns en sommardag i nordöstra Finland dit min fru och jag åkt för att lyssna på den sällsynta blåstjärten, en fågel från Sibirien med sin yttersta utpost i väster i just denna skog. Vi var där samtidigt med några fågelskådare från Varberg, minns jag. De var klokare än vi, de hade stora myggnät över huvudena.
Enda problemet med dessa nät var att de prasslade något alldeles hemskt, så det var svårt att höra blåstjärten som satt och sjöng i en grantopp. Men det var inte det värsta. Vi satt i en svärm av myggor. På byxorna satt miljoners miljoner. Nåja, men jag räknade till 40 i ett enda slag med handen på ovansidan av låret. Då har jag ändå ganska små händer. Efter ett tag flydde min hust-ru och jag tillbaka till bilen där vi kunde andas ut.
För en tid sedan hörde jag ett lite överraskande föredrag. Det var en insektsforskare som specialiserat sig på stickmyggor. Han var mycket entusiastisk och berättade om dessa djur med största inlevelse och kärlek. Han hade bilder på många arter och för varje bild gick han igenom olika kännetecken för just den arten.
Han erkände också att vissa arter var hans klara favoriter, det kunde bero på att en art hade vackra svartvita teckningar på benen, lustig form på huvudet eller något annat som säkert ingen i den stora publiken någonsin lagt märke till. Men alla lyssnade uppmärksamt och jag tror att det mest handlade om fascinationen över att någon kunde fördjupa sig så i myggor.
Föredragshållaren var både lättsam, oerhört kunnig och rolig. Han lockade till många glada skratt. Han bevisade att man kan älska alla djur!
Viktiga för småfåglar
Själv är jag glad att myggorna finns eftersom de utgör mat för massor av småfåglar. Personligen kan jag kanske tycka att de ibland är onödigt många.
Så här års brukar jag sitta i kanten av den stora ljungheden på Falsterbonäset för att kika på rovfåglar. Där finns en liten, i mitt tycke ettrig mygga som sticker en på händerna när man håller i kikaren. Det är gott om dem och varje höst tänker jag: Borde de inte ha gått i vintervila så här sent på säsongen?
Vilket får mig att fundera över insekter på vintern. När man går i skogen på vintern och det inte finns en enda insekt så inser man ju att de ändå måste finnas någonstans, i någon form, som ägg, larv, puppa eller fullbildad insekt.
I vinter ska jag leta efter dem för att se hur de klarar vintern. Alla dessa miljoners, miljoners biljoner.
På vintern riskerar man ju inte att bli stungen!
